Blixt förälskad!

(Dålig fotograf, och dystert grått väder, ger inte min fina kudde rättvisa. Soffa Mio ska inom kort bytas ut, lampa och tavellister Ikea, Kuddar Hm och By Nord. Soffbord byggt av sambo och svärfar. Ni vet att ni kan klicka på bilderna va?)

Under mitt 25 år långa liv, har jag vart riktigt kär tre gånger. Kär på riktigt. Nu räknar jag inte med alla dessa små förälskelser man ibland kunde drabbas av när man var liten. Typ varje år på Dalecarlia, då man var beredd att packa väskan och flytta till Spanien, för att fråga chans på någon 14 årig liten fotbollsälskande spanjor.

Inte de gångerna.

Utan de gångerna när det vart på riktigt. Dom gångerna man får ont i magen om man inte fått ett sms på 1 timme, och håller på att spricka av glädje de gånger det piper till i telefonen. De gångerna man inte kan äta, sova, eller bete sig normalt, för att man är uppe bland molnen och svävar. (Om nu förälskelsen är besvarad)

Dom gångerna. Det är dom jag menar.

Och nog trodde jag att jag hade blivit kär för sista gången när jag träffade min fina sambo. Men där hade jag fel. För jag är så förbaskat inåt skogen jäkla kär i min nya fina kudde. Och ännu mer kär, än innan i min fina sambo som gick med på att köpa denna fining. Alltså sådär på riktigt kär. Så att hela magen svämmar över av fjärilar.

Och om denna fina kudde skulle vakna till liv och fria. Ja, då hade jag inte tvekat en endaste
liten sekund. Jag hade stolt satt på han en liten slips, tagit han under armen och traskat iväg till närmsta kyrka. För tills döden skiljer oss åt. Om inte ännu längre, ska jag hålla denna fina, fina kudde kär!

Men först, ska vi ha en riktig myskväll. Jag och mitt fina får.