Helt seriöst.

Fin loppisfyndad ram, har fått bli griffeltavla i Iris rum. Påse åt nattlinne HM. Plåttunna Ikea.

Sommarklänningen hänger redo. Spegel loppis. Galgar Åhlens.

Fågelbur gammal. Fjärilar Panduro. Ramar loppis.

Enkelt diy tips. Fyndade två små fåglar för en 5:a på loppis. Plockade en gren utanför huset, som jag täljde och målade. Och nu sitter fåglarna så fint där och pussas.

Loppisfyndad Maja figur, klocka och burkar. Kaninen är en nattlampa och köpt hos Julias vita drömmar.

Iris rum är målat i en ljus rosa-lila färg. Den fina lilla virkade hello kitty figuren har duktigaste Anna gjort.

Solen!

Vart sjutton har du tagit vägen? Vi har lite att snacka om du och jag.

Du förstår.. att det är såhär.

Jag gick på semester för exakt två veckor sedan. Vilket är lika med 14 dagar, 336 timmar sen, och 20160 minuter sedan. Tjugotusenetthundrasextio mycket värdefulla minuter.

Sedan dess har du lyst (skämtåsido) med din frånvaro, förutom en dag, då du var så stark att jag brände mig, och blev knallröd. Men du är förlåten för det. Se det som glömt.

Egentligen var det väl inte bara ditt fel att jag brände mig.
Jag kan ta på mig en del av ansvaret. Du förstår, jag blev så glad över att se dig, att jag studsade ut i solstolen, och rörde mig inte ur fläcken på hela dagen.

Dumt. Jag vet.

Men nog om det.

Nu har jag ungefär 336 timmar och 20160 minuter kvar av min semester, så nu ber jag det allra hjärtligaste. Snälla, snälla du. Var så vänlig och kom tillbaka. Vi saknar dig.

Tvinga mig inte att ta till hot!

Säng problem.

Iris lilla kök. Det mesta loppis-fyndat.

Mamma, bror, syster och lillesyster kanin.

Kudde från www.inmyhouse.com

Gardin, lampa och överkast second hand. Klänning som jag hade när jag var liten.

Min och Iris egendesignade lampa.

Ett halvår sedan.. ungefär.

Simon ligger i soffan och snörvlar, med en näsa rödare än Rudolfs. 
Han har vart sjukskriven från jobbet i en hel vecka, och är vid den här tidpunkten ordentligt rastlös. 

Jag: (På väg till jobbet) Jag kommer sitta i möte mellan ett och tre. Så då har jag inte mobilen på. 
Simon: mhm. (Hänger med läppen, och gör sin bästa "tyck synd om mig" min)

Dörren stängs, och jag befinner mig lite senare på stadshuset för kost-möte.

14.10. 

Jag tar av ren vana, en snabb kik på telefonen, medans dietisten håller föredrag. 6 missade samtal från Simon. Jag blir:

1. Irriterad. Vad var det han inte förstod med möte?
2. Orolig. Tänk om det hänt något?  

Smiter ut från den knäpptysta lokalen, och ringer upp Simon. 

Simon: Hallå?
Jag: Vad är det om? Jag sitter på möte!
Simon: Ja, jo, jag vet. Jag tänkte bara fråga vad Iris ska ha för madrass?
Jag: MADRASS? Hon har en madrass! (Väldigt irriterat)
Simon: Ja, men strunta i det. Jag har fixat det. Vi ses sen.. 

Klick. 

Ett antal timmar senare kommer han hem med en stor hög brädor, som han lägger i en hög i vardagsrummet. Svarar inte, när jag frågar vad han håller på med. Utan säger att jag snart ska få se. 

Tar fram skruvdragaren och 2 timmar senare, står där en jättefin loftsäng till Iris. Han har alltså byggt en loftsäng på några timmar, OCH köpt en madrass. Med en elak influensa. 

Han är fin min sambo!

Nutid.

Jag står som alla andra Fredagar och balanserar på stegen upp till Iris säng. 
Dags att bädda rent. 

Jag får dit lakanet i fotändan, (Och har vid det här laget hunnit svära både en och två gånger) och måste klättra upp i sängen. 

Ställer mig på alla fyra, och samtidigt som jag försöker hoppa upp med knäna i luften, försöker jag dra lakanet framåt. Madrassen får precis plats i sängen, och man måste lyfta på den för att få under lakanet överallt. 

Hoppar ner, för att hämta kuddarna, klättrar upp med dom. Klättrar ner för att hämta täcke, och upp med det. Sen kommer den jobbigaste delen, att få dit det stora, tunga överkastet som egentligen är till för en dubbelsäng. Får dit det, en aning för knöligt och snett för att jag ska vara nöjd. Men men.. 

Kastar trött upp prydnadskuddarna, och tänker vem bryr sig om de ligger sådär?
Jag, visar det sig.. som en minut senare klättrar upp för att fixa, och puffa till dom. 

Ser att Simon går förbi utanför och ryter: 
Hur många gånger har du bäddat rent den här sängen egentligen?
Simon: Låtsas inte höra.
Jag: Inte en enda gång alltså?
Simon: (Med upphöjda ögonbryn, och en väldigt förvånad min) Men alltså Linda! Jag har ju BYGGT sängen! 

Så nu sitter jag här och är väldigt avundsjuk på Gerds (Husets förra ägare) man. Han måste ju ha vart helt befriad från alla typ av hushållssysslor. 

Jo, men. Han byggde ju huset!?

(Och ni kan ju gissa vem som kommer vara först på plats med hammare och spik om vi någon gång ska bygga nytt!)

Iris "nya" lampa, har fått komma upp. Och Simon var väldigt snabb med att fråga: Men! Vart är tyget? Vadå, menar du att man kan ha en lampa utan tyg? Jag: Ja!? Det är ju ett lampskelett. Simon: Ett vad sa du? :)

Iris älskar iallafall sin nya lampa. Dotter nöjd, mamma nöjd!
En annan sak jag är väldigt förtjust i, är Iris loppis-fyndade 10 kronors matta. Färgerna är helt fantastiska, och den har faktiskt fått legat still på samma ställe i ett helt (!) år. Ett väldigt bra köp!

Har precis ramlat in här hemma, efter ett eftermiddagspass på jobbet.
Kastat i mig en fil tallrik, och tagit plats i soffan för massa sambomys. Lillfia sover redan, och jag ska strax gå in och pussa lite på henne i smyg. Stora tjejen, som vart till frissan och både klippt och lockat håret idag.

Usch. Jag tycker om mitt jobb. Eller ja. ganska.
Men jag gillar inte att jobba Fredagkvällar. Då vill jag hellre vara hemma och Fredagsmysa med min fina familj, och sippa på ett glas vin.

Hoppas ni har en bra Fredag!

Nyår..

(Lite bilder från Iris rum! Den superfina lilla Hello Kitty, har världens kreativaste tjej Anna virkat.)

Har ni några nyårslöften?

Jag har inga direkt löften, men några idéer för det nya året.

1. Riva alla häften jag fått från olika läkare med texten: Lär dig leva med kronisk smärta. För det här året, tänker jag vägra ha ont. Jajjämensan. Nu får det minsann vara nog med dom här dumheterna. Hur jag ska gå till väga för att lyckas med detta, har jag inte riktigt listat ut än. Men det kan mycket väl hända att det är mig det handlar om, när rubriken i aftonbladet lyder: Tjej fast i tullen, med fasligt mycket olagliga preparat från Mexico.
2. Leta reda på den dumma stafettläkaren som skrev ut min dumma medicin, tvinga han att bli min personliga tränare, och få mig att gå ner alla dumma "medicin kilon" (Som kanske inte bara är medicin kilon. Men iallafall!)
   
3. Lyckas gå ner dom där kilona, och kanske, kanske om vi nu skulle ha den turen, gå upp 20 kilo igen i form av en liten bebis. Jag (vi!) börjar bli riktigt bebissugen/na.
   
4. Den här punkten skulle ju egentligen ligga på Nr: 3. Men men. Gå i terapi för min graviditetsskräck.
   
5. Och till sist, Om vi nu skulle ha den turen, att bli gravida igen, skicka ett kort på min gravid kropp (innan den blivit "gravidig" och fortfarande är i, ätit för många kakor stadiet) till min läkare/personliga tränare som hjälpt mig gått ner en massa kilon, med orden: Tack för hjälpen!
   

Japp. Det var väl ungefär det jag hade tänkt mig.

Sen tänkte jag försöka stressa mindre, och göra mer av allt det jag tycker om. Umgås med min fina familj, gå på massa loppisar, och kanske ta upp lite träning igen.

Det ska iallafall bli ett bra år. Ett himlans bra år.

Gott nytt år på er!

(Ps. Börjar man bli gammal när man sitter inne i mjukisbyxor, med en trefemma och är stenorolig över sina småbröder på nyår? Ds.)