Säng problem.

Iris lilla kök. Det mesta loppis-fyndat.

Mamma, bror, syster och lillesyster kanin.

Kudde från www.inmyhouse.com

Gardin, lampa och överkast second hand. Klänning som jag hade när jag var liten.

Min och Iris egendesignade lampa.

Ett halvår sedan.. ungefär.

Simon ligger i soffan och snörvlar, med en näsa rödare än Rudolfs. 
Han har vart sjukskriven från jobbet i en hel vecka, och är vid den här tidpunkten ordentligt rastlös. 

Jag: (På väg till jobbet) Jag kommer sitta i möte mellan ett och tre. Så då har jag inte mobilen på. 
Simon: mhm. (Hänger med läppen, och gör sin bästa "tyck synd om mig" min)

Dörren stängs, och jag befinner mig lite senare på stadshuset för kost-möte.

14.10. 

Jag tar av ren vana, en snabb kik på telefonen, medans dietisten håller föredrag. 6 missade samtal från Simon. Jag blir:

1. Irriterad. Vad var det han inte förstod med möte?
2. Orolig. Tänk om det hänt något?  

Smiter ut från den knäpptysta lokalen, och ringer upp Simon. 

Simon: Hallå?
Jag: Vad är det om? Jag sitter på möte!
Simon: Ja, jo, jag vet. Jag tänkte bara fråga vad Iris ska ha för madrass?
Jag: MADRASS? Hon har en madrass! (Väldigt irriterat)
Simon: Ja, men strunta i det. Jag har fixat det. Vi ses sen.. 

Klick. 

Ett antal timmar senare kommer han hem med en stor hög brädor, som han lägger i en hög i vardagsrummet. Svarar inte, när jag frågar vad han håller på med. Utan säger att jag snart ska få se. 

Tar fram skruvdragaren och 2 timmar senare, står där en jättefin loftsäng till Iris. Han har alltså byggt en loftsäng på några timmar, OCH köpt en madrass. Med en elak influensa. 

Han är fin min sambo!

Nutid.

Jag står som alla andra Fredagar och balanserar på stegen upp till Iris säng. 
Dags att bädda rent. 

Jag får dit lakanet i fotändan, (Och har vid det här laget hunnit svära både en och två gånger) och måste klättra upp i sängen. 

Ställer mig på alla fyra, och samtidigt som jag försöker hoppa upp med knäna i luften, försöker jag dra lakanet framåt. Madrassen får precis plats i sängen, och man måste lyfta på den för att få under lakanet överallt. 

Hoppar ner, för att hämta kuddarna, klättrar upp med dom. Klättrar ner för att hämta täcke, och upp med det. Sen kommer den jobbigaste delen, att få dit det stora, tunga överkastet som egentligen är till för en dubbelsäng. Får dit det, en aning för knöligt och snett för att jag ska vara nöjd. Men men.. 

Kastar trött upp prydnadskuddarna, och tänker vem bryr sig om de ligger sådär?
Jag, visar det sig.. som en minut senare klättrar upp för att fixa, och puffa till dom. 

Ser att Simon går förbi utanför och ryter: 
Hur många gånger har du bäddat rent den här sängen egentligen?
Simon: Låtsas inte höra.
Jag: Inte en enda gång alltså?
Simon: (Med upphöjda ögonbryn, och en väldigt förvånad min) Men alltså Linda! Jag har ju BYGGT sängen! 

Så nu sitter jag här och är väldigt avundsjuk på Gerds (Husets förra ägare) man. Han måste ju ha vart helt befriad från alla typ av hushållssysslor. 

Jo, men. Han byggde ju huset!?

(Och ni kan ju gissa vem som kommer vara först på plats med hammare och spik om vi någon gång ska bygga nytt!)