Morgoninspiration

Åh herregud, vad händer i min kropp? 

 Ett begynnat hjärtstopp?

 

Orsakat av en lägenhet så snygg?

Får gåshud från tårna, upp i min rygg.

 

Så blå och grann, 

För snygg för att vara sann?

Undrar vem som i denna skönhet bor?

En fancy mamma, med högklackade dior skor?

 

Med en känsla för detaljer och färg,

Så snyggt att rysningarna nu når min märg. 

De svarta bjälkarna, mot bordet så blått. 

Herregud vad flott. 

Och stolar så snygga att rumpan ler, 

Vill ni se mer?

Kika in på alvhem

Dagens upptäckt!

(Barnrum från hemnets inspirations sida. Det första var litet, men ändå mysigt och inbjudande. Ett sådant där rum man vill klä ut sig till gammal dam och ha tebjudning i. I det nedersta föll jag pladask för soffan. Jösses, vilken fin. En sån vill jag ha i Iris framtida lekrum)

nu ni, ska ni få höra.

Förra veckan drog jag mig minsann iväg till gymmet. Klättrade upp på en sådan där trampmaskin, och trampade tills svetten sprutade. Efter ca: 15 minuter var jag obekvämt varm, och tyckte att det hela började kännas en aning jobbigt (och förvånande, eftersom jag faktiskt haft ganska bra kondition)

Kikar på de där siffrorna, som visar hjärtslag och liknande. Och där, med blinkande röda siffror står det att jag bränt hela 20 kalorier. 20 hela stycken. Man tackar.

Kliver av, och går aldrig på en sådan igen.

20 kalorier!

Jag kollar runt på alla de där människorna som trampar för glatta livet, och drar snabbt slutsatsen att dom måste stå där i något annat syfte än att göra av med kilogram. Och om dom nu mot all förmodan skulle stå där, för att bränna kalorier. Hur mycket tid har man då över egentligen?

Men hursomhelst. (Den här diskussionen får fortsätta hos min sjukgymnast, för jag tror att hon och jag missförstått varandra en aning)

Med de där 20 kalorierna i huvudet, kollade jag, mest på skoj, hur mycket kalorier det var i en pås-bearnaise. Inte alls mycket visade det sig. 190 på 1 dl. Och här har jag gått och trott att bearnaisesås och snabbmakaroner vart onyttigt.

Men inte alls då. (Eller ja, iallafall inte om man jämför med lohmanders burk bearnaise, som innehåller ett veckointag av kalorier)

Började lite snabbt räkna ut hur länge jag skulle behöva trampa på den där maskinen för att bränna 2 dl pås-bearnaise och lite makaroner. Men gav mig ganska snabbt, för det kommer ju ändå aldrig hända.

Nej, jag och den där maskinen är klara med varandra.

Och jag vågar nästan påstå att man bränner mer genom att måla fyra loppis fyndade stolar.
Tror ni inte?

stressiga dagar på jobbet!

(Denna bild är/var min inspiration, när vi byggde en egen tv-bänk. Dock är den lite för rörig för mig. Någon som vet vart man kan köpa stora lådor/korgar? Bild från google.)

Jag valde gymnasielinje helt själv, utan att påverkas av andra. Och den linjen ledde mig till det yrket jag har idag. Och det om något, bevisar att man är på TOK för ung för att fatta egna beslut som 15 åring.

Jag hoppas Iris inser det om si sådär 12 år.

Betongtapet?

Bild från aftonbladets inredningsblogg.

Bild från den här fin, fin, fina bloggen.

Efter mycket bönande, och tjatande gick Simon med på att spara en betongvägg i "mitt" rum. Men jag fick själv fixa fram den.

Och om ni bara visste hur länge jag kämpade med att få bort alla lager tapeter, som damen hade roat sig med att sätta upp. Jag stod tom med en liten blomspruta, och blötte upp de små envisa tapetbitarna. Förstörde naglarna totalt av allt petande och lirkande.

Och när jag väl började se ett slut på textilväven med småblommig tapet under, och det endast var, ungefär 100 små, små tapetbitar kvar (av, vad jag skulle tro, miljontals) gav jag upp.

Bara sådär. La ner hela projektet. Stängde dörren till rummet, och använde det som förråd (loppis-pryl förvaring) tills Simon fick nog och satte upp gips över flera veckors slitande.

Det målades. Och lister kom upp.

Används dock fortfarande som "förråd"

Men till saken. Nu sitter jag här och funderar på om man inte (trots att min kära sambo antagligen kommer svimma av frustration) ska beställa den här snygga tapeten?

Fast det känns ju lite sådär, att sätta upp en tapet som ska se ut som något det inte är. När jag i flera veckor kämpade för att få fram den äkta varan.

Men jag misstänker att Simon skulle flytta om jag bad honom plocka ner lister och gips.

Kan kanske även hända om jag kommer hem med den här tapeten!

Hm!

Att vara trött på sig själv

(Renoveringen av vårt lilla badrum går sakta men säkert, och jag letar inspiration för fulla muggar. Detta var ju riktigt fint! Bild från google)

Blir ni det ibland? Trötta på er själva?

Jag blir det. Inte trött på det viset att jag vill färga håret i en knallrosa färg, köpa en helt ny garderob och börja lyssna på konstig musik (nog för att det också händer ibland!)

Utan för att jag ibland är rätt så hastig, glömsk, förvirrad, slarvig och totalt o-organiserad.

Som igår. När jag hade tid hos min sjukgymnast, ganska så tidigt på morgonen (9.30) En ny sjukgymnast. Som jag aldrig träffat tidigare. En ung, snygg sak.

Och för att ni ska få hela bilden, så såg jag ut som något som kan tänkas bo granne med Shrek. Jag hade nämligen rufsigt hår, nyvakna ögon, och vinterblek hud, utan den minsta gnutta smink på.

Och in kommer jag då där, och får som vanligt klä av mig på överkroppen. För att hon ska kunna undersöka min rygg och nacke. Så jag står där i supertaighta promenadbrallor och en ful bh. Och vrider, vänder och böjer på mig. Medans hon står framför, bakom och nästan under mig. Jag får även lägga mig på "sängen" både på mage och rygg. Och jag ser att hon småflinar hela tiden. Sånt där flin, man försöker hålla tillbaka, men inte kan.

Och jag börjar ju då genast fundera på varför hon flinar på det där sättet. Har jag inte rakat mig? Har brösten hoppat ur bh:n?

Kunde inte förstå varför min sjukgymnast flinade så väldigt, tänkte att hon helt enkelt måste ha en bra dag. Eller tycka att jag såg lite kul ut med mitt rufsiga hår, och prickiga bh.

Ända tills jag kommer hem och ser att jag har mina byxor ut och in. Med Stora (Jag har aldrig sett så stora) sömmar på, och en förstärkt gren, så det ser ut som att man har binda utanpå byxorna. Och där har jag då alltså legat på mage, med alla storlekslappar och fickor stickandes rakt ut där bak. Och hon har inte sagt något.

Istället tejpade hon mig med någon ny slags kinesisk tejp, över hela ryggen och nacken, och skickade hem mig. Fast hem åkte jag ju inte såklart, innan var jag ju tvungen att åka runt på olika affärer och skämma ut mig helt totalt.

- Hej hej, här kommer jag med tejp på hela mig och byxorna ut och in!

Åh! Ingen big deal kanske. Men fy vad pinsamt.

Och nu då? På nästa sjukgymnast tid, ska jag nämna något om byxorna, eller låta det vara? Blir det ännu pinsammare att säga något?

Kan jag byta sjukgymnast utan att säga varför?

Det är sådana här saker jag blir trött på. Kolla dig i spegel innan du går ut för sjutton.

Och det är inte bara jag som blir trött på slarviga mig. Min sambo blev måttligt road, när jag dagen innan tog hans bil, gjorde en rivstart ut från gården, blev stoppad av grannen, vägrade gå ur bilen, för jag trodde han skulle skälla på mig, blir blockerad av grannen tills jag tvingas gå ut.. och ser att jag åkt iväg med i kopplad motorvärmare.

Road blev inte heller gubben, vars postlåda jag nyligen körde ner. Eller damen på stan som hann ha sin bil i en vecka, innan den hade (o)turen att stöta på mig.

Förstår ni att man blir trött? På sig själv!

Behövs ingen rubrik

Kära, kära nån då, vilken underbar lägenhet!
Så snygga golv, att man knappt behöver möbler. Jag hade lätt legat och sovit näck på de där golven, kikat ner i springorna, och somna till lukten av såpat trä. Herrejisses.

Och rum i fil, och högt i tak, och stora fönster. Och 3 (!!!!!) kakelugnar. Det är sånt här jag inte ska/får se, för imorgon kommer det se ut som ett krigsfält här. Jag får lust att göra om överallt. Och då talar jag inte om några små förändringar, utan sådana som att riva taket, så jag också får sådär högt i tak. Och byta fönstren.. och ja.

Och vilken sablans otur att jag är sjuk. Annars hade jag besökt varenda loppis i Sverige, efter ett liknande bord. Bordet i köket. Ja visst. Det finns mer bilder. Kolla in här.

Eller hur? Man tappar andan.


Fast.. jag hade nog smugit in, en och annan rosa eller lila orkidé, bara för att få det en aniiiing mer tjejigt. Och några snygga högklackade skor. Kanske hängt fram en snygg klänning, som dekoration. Och så hade jag bytt ut någon av de svartvita tavlorna, mot en tavla på Ghandi. Men annars så. Ojojoj!