fredag 1 mars 2013

Det här med att vara gravid.



Är inget alls som det står, på de miljontals internetsidor som beskriver graviditeten, vecka för vecka in i minsta detalj. 

Trimester 1: Du har precis fått reda på att du är gravid, och är antagligen chockad men glad. Det kan spänna lite i brösten, och du kan behöva kissa lite oftare än annars. Känner du dig illamående? Bit ihop, det går oftast över efter 12:e veckan. 

Verklighet: Du har redan anat att du är gravid, eftersom du fått finnar i hela ansiktet och sover 24 timmar om dygnet. De gånger du väl lämnar sängen så är det för att ligga dubbelvikt över toaletten. Glad. Kan hända, men glädjen är svår att hitta på i den trasiga kroppen som är urtömd på all energi. 

Trimester 2:  Nu har illamåendet gått över, och du börjar få din ork tillbaka. De flesta kvinnor upplever dessa veckor som de bästa i hela graviditeten. Kanske har du börjat få en liten mage som du nu stolt visar upp för vänner och bekanta. 

Verkligheten: Magen kom i ungefär samma veva, som plusset på stickan. Eller ja, inte den där runda, fotbolls magen (Som endast victoria secrets modeller får) utan den där bull tjocka, som hänger över jeansen, även om man har de två översta knapparna öppna. Så nej, man visar inte upp den, utan försöker hitta passande kläder som döljer, och faktiskt täcker naveln. 

Illamåndet? Det har absolut inte (även om man glatt räknat ner veckorna fram till v.12) försvunnit. Utan är lika starkt som innan. När man ringer till läkaren och förtvivlat berättar detta, besviken över att alla texter ljugit för en, får man till svar att man drabbats av något som på latin låter som en utdöende dinosaurie. Gravidum shabalaha.. 

Man börjar även vid denna tidpunkt se ut som detta. En utdöende dinosaurie alltså. 

Och orken? Nej. Ren och skär lögn. Vilket säger sig självt, eftersom att det nu är du som försörjer den lilla med mat, blod, näring. Rubbet. Tänk dig att du har en irriterande liten farbror bredvid dig på varje lunchrast, som äter upp din matlåda. Hur mycket ork har du då kvar till eftermiddagen? Precis!

Trimester 3: Nu är det dags att börja förbereda för det lilla livets ankomst. Många mammor vittnar om "städmani" som också kallas att "boa" man sorterar, rensar, tvättar och städar inför ankomsten. Det kan vara smart att börja göra storkok och frysa in matlådor, för tiden efter. Även att baka, så det finns när vänner och familj kommer på besök. 

Det börjar bli trångt i magen och du känner hur den lilla bökar runt där inne, de flesta tycker att detta är mysigt. 

Verkligheten: Jo, säg mig den som orkar städa och pyssla med en stor kanonkula mitt på magen? Vilket gör det omöjligt att både gå och böja sig. Och säg mig vilka som orkar ställa sig och göra storkok när man knappt når fram till spisen, och när oserna av maten får en att kvälja? Och när sjutton blev det fel med köpt fika? Herregud, här ska man både föda barn och baka. Någon måtta får det va! 

Och sparkarna är mysiga. Till viss del. På nätterna - nej. När den lilla sparkar på en nerv -  nej! Det känns ungefär som att stoppa en galen orm i en fryspåse, och stoppa innanför tröjan. Nu har jag ju aldrig gjort det, men kan tänka mig att det är ungefär lika känsla. 

Sådär, där har ni de tre trimesterna. De sanna. 

Och alla sidor som beskriver tiden efter som underbar, där föräldrarna lever i en bubbla, helt uppslukna av den lilla. De utesluter ganska stora, viktiga delar. Delar som är på tok för osmakliga för att skriva om här. Men om någon hade informerat mig om "sanningen" om tiden efter.. 

Hade jag kanske sluppit springa ut till Simon med en blodklump stor som en tennisboll (som jag fiskat upp ur toaletten) och skrika:

- Vad faaaaan är det här? Vad ÄR det för något? 

I ren och skär panik, med tårarna rinnandes.
Och Simon hade sluppit fått den synen på sin näthinna.

4 kommentarer:

  1. Trots allt...en väldigt söt mage:)

    SvaraRadera
  2. Åh Linda, du har en fin mage,,,utan zebraränder som jag hade,,,harkel, ok har!!! Randig med rester efter fem barn som jag för alltid tänker skylla "degenklumpen eller klumparna" på....Sköt om dig och familjen fina du

    SvaraRadera
  3. Klockren beskrivning! Du har säkert läst den men här är i allafall tidernas bästa mamma-blogg http://hormonerhemorrojder.com/ garanterat sanningsenlig läsning :) /Emma J

    SvaraRadera
  4. Hahahahaha! Otroligt bra skrivet, jag sitter har och skrattar högt för mig själv (familjen blänger misttänksamt).

    Lycka till!
    /Frida

    P.S. Ett fel hittade jag dock i texten, du har en superfin mage - visa den!

    SvaraRadera