söndag 22 januari 2012

Lördagsnöje.

(Jag och min fina vän Anna var på en liten loppis tur igår, och dessa fina plåtburkar fick följa med hem)













(Och tyget till kudden, lådan klädde jag om med tygbitar mamma hade hemma. Jag har även gjort en del andra fynd, som ni ska få se när de är till fixade)

Igår eftermiddag, packade jag ner några öl i en väska. Mitt nya fina 60-tals tyg som jag fyndat tidigare på dagen, några lådor, klädnypor, och två sorters lim.

Satt Iris i vagnen, och traskade väldigt positiv hem till Mamma. Här skulle det kläs om lådor. Och med Annas "klä om lådor" beskrivning färsk i huvudet, upprepade jag: Lim, sax, klädnypor och tyg. För det är visst vad man behöver.

Väl hemma hos mamma, packade jag upp mina saker, och började min omklädning. Fick ganska snabbt syn på mammas lila häftpistol, och tänkte att det där, det måste ju gå mycket snabbare än att limma. Lade min fina låda (som det vid den här tiden tagit ungefär 2 timmar att få dit tyget på.. med klädnypor) på en skärbräda och avfyrade.

Och så hade jag då en låda, med en skärbräda på.

Efter en del svärande, och pillande, avlägsnade jag de två från varandra, och beslöt mig för att det fick bli limmet ändå. Envisas, och pillar och får efter ungefär 3 timmar dit tyget. Ställer sedan lådan på köksbordet. Mitt i utspilld oboy.

Det var den lådan det.

Beslutar mig istället för att sy en kudde. Och tänker: Hur svårt kan det vara? Man syr ihop två fyrkanter? Men det visade sig vara allt annat än enkelt. Och helt plötsligt kom jag ihåg varför jag för tio år sedan lovade mig själv att ALDRIG mer sy. Det är helt enkelt inte min grej. Jag kan inte sy.

Långt in på kvällen blev jag iallafall klar med min kudde, som fått lite zickzack (?) mönster här och var, efter att jag än en gång skulle ta den snabba vägen och slita upp en felaktig söm, istället för att sprätta. Och drog sönder tyget. Jaja.

Den fungerar då iallafall. Och blev rätt så charmig. Och Iris tycker om den.

En omklädd låda blev det också, fast i tyger mamma redan hade hemma. Den blev också fin, om man inte kollar för nära. Och fin, det är jag också. Med lim i hela håret.

Och jag har inga planer på att ta bort det, det vore toppen om det satt där och påminde mig varje dag om att ALDRIG mer sy! (Helst inte ens vara i närheten av tyger, som inte redan är i hopsydda)

4 kommentarer:

  1. Sjutton också, de där burkarna skulle ha varit perfekta hemma hos mig! Nu blev jag riktigt avis:)

    SvaraRadera
  2. Pyssel och trams: Du med ;)

    Lena: Blir du ännu mer avis om jag berättar att de kostade en tjuga? :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju inte klokt, sån´t vill jag inte höra. Det bevisar att man måste titta in på sin loppis MINST en gång VARJE dag! Hur funkar det ihop med ett heltidsjobb? Får skaffa mig ngn sorts bulvan:)

      Radera