Lurendrejeri..

(Bild från mio.se)

Denna soffa, som ni ser på bilden, har jag och min sambo provsuttit ett antal gånger. Dividerat fram och tillbaka om vi kanske ska ta och bli med just denna. En oxford delux soffa. Med ankduns stoppade dynor, som gör att man aldrig vill resa sig igen, när man väl slagit sig ner.

Fast en rak modell då. Med krom ben, inte mässing.

Helt perfekt. Kanske en aning, bullig och gullig, men med vårt strama plåtskåp (som jag inte alls ville sälja för några timmar sen) skulle det bli en perfekt balans. hårt mot mjukt. Gulligt mot stramt. Perfekt!

Så när just denna modell, i helt rätt färg kom ut till kampanjpris (Och efter att vår soffa fått ett antal fettfläckar, och blivit drabbad av en treåring med borrmaskin) så bestämde vi oss för att nu var det dags. Dags att hämta hem vår fina soffa. Till halva priset dessutom.

Och ni kanske förstår att jag under nattens alla timmar planerat allting in i minsta detalj? Allt i från kuddar, till hur stolarna måste målas om för att matcha soffan, till hur väggarna skulle få en ännu viiiitare nyans. En hel natts planerande.

Till ingen nytta.

För på Mio förstår ni (vilket för tillfället inte är min favorit affär) berättade dom, efter väldigt mycket nedskrivande, mått-tagande, färgvisande att soffan tagits ur kampanj alldeles innan vi gick in genom dörrarna. TROTS att kampanjen skulle vara till den 1/1.

Så vår soffa kostade då 10.000 mer än vad den gjorde för en kvart sen.

Lurendrejeri är vad det är!

Och till er på Mio, ni är skyldig mig skadestånd, för sveda, värk och förlorad kreativ tankeverksamhet. Tvi på er!