onsdag 14 december 2011

Att göra något brottsligt



Loppisfyndad vas (Ska du börja brygga vin? Frågade min sambo när jag kom hem med denna. Så jag antar att det är någon vinbryggar grej?) Den har iallafall fått några gröna (!) roskvistar från trädgården.


Kära svärfar!

Sitter du ner?

Jag hade helst hållit detta hemligt för dig så länge som det bara var möjligt.
Men eftersom du var här i helgen och firade ditt älskade barnbarn, så var ju det en omöjlighet. Och nu såhär i efterhand, undrar jag varför jag inte lugnade mig med målning tills efter firandet. Men det är lätt att vara efterklok.

Jag är förvånad över den tid det faktiskt tog, innan du såg vad jag gjort. Och jag är förvånad över att du inte skakade på huvudet, och muttrade obegripliga ord mer än vad du gjorde. Kanske var du för upptagen med att äta tårta.

Men jag skulle kunna tro att du grubblat över detta ganska mycket efter ditt besök här. Hur kan hon göra så? Den där linda? Här är jag snäll, och ger bort mina kära brädor, som blivit så charmigt väderbitna. Ger bort dom för att du tjatar så väldigt, och kan verkligen inte leva utan ett sådant bord som vi sedan byggde åt dig.

Ja, hur kan jag?

Du ska veta att jag skäms! Jag tycker själv att det är nästintill ett brott att måla över något så fint. Ett bord med en hundraårig historia att berätta. Som vart med om mer stormar än jag. Det är ju fruktansvärt. Jag menar det. Det är inte okej!

Men till mitt försvar så var bordet inte så charmigt efter ett antal tuschstreck, och en och annan kaffekopp utspilld. Hur gamla och fina brädorna än var, så hade dom förlorat charmen en aning.

Och vi är ju rätt så lika du och jag. Kära svärfar. Vi använder ju det vi har. Återvinning du vet. Och med lite målarfärg fick ju detta bord tillbaka en del av sin charm. Inte all sin charm, men en del. Det blev brukbart igen.


Och du och jag vet ju, att det här är inget vanligt bord. För under 4 lager färg, gömmer sig ju en massa oväder. Med åska, regn och blåst. Historian finns kvar, även om det genomgått en liten förvandling.

Men ändå. Förlåt. Från botten av mitt hjärta!

(Till er andra som läser, och inte riktigt förstår vad jag dillar om, så byggde min sambo och svärfar ett jättefint bord åt mig, med riktiga drivveds brädor. Som jag tjatat om ett bra tag, och sagt att jag varken kan andas eller leva utan. Det är detta bord jag målat över!)

3 kommentarer: