Idag, efter att jag lämnat Iris på dagis, svängde jag förbi affären nära oss.
Fick för mig att köpa en trisslott. Vara miljonär för ett tag liksom.
- Har du leg? Frågar killen i kassan.
- Öhum. Nej? svarar jag. Det har jag tappat. Men jag har bilnycklar!? *lägger av ett smile, samtidigt som jag blinkar lite sött med mina omålade ögonfransar*
- Hm. Okejdå. Det får duga. Säger killen i kassan.
Skitstolt känner ju jag mig såklart.
Här trippar man in i mjukisbyxor, osminkad, med en tofs mitt på huvudet. Och killen tror att jag är arton. Hallelulja. I still got it.
Vickar lite på höfterna, och svänger med huvudet lite snyggt sådär.
- Jag tar det där som en komplimang, säger jag. Leendes.
- Vad? Säger killen.
- Ja, att du tror att jag är under arton. Det visste jag inte att jag såg ut som. Säger jag, fortfarande med världens löjligaste leende.
Killen flinar generat.
- Ja. Fast det är ju 25 årsgräns på spel.
Känner hur mitt leende sakta men säkert börjar ge vika. Och jag skäms.
- Är det, det? Säger jag. Det visste jag inte.
Men jag väljer att ta det som en komplimang ändå. Du trodde ju ändå att jag var 25.
- Hur gammal är du då? Frågar den dumma killen.
- Ja.. (känner hur dumt allt blev) Jag är faktiskt 26. Nu knallröd i ansiktet.
- Haha jasså? Säger killen. Ja, men då tycker jag att du ska ta det som en komplimang!
Och det var sista gången jag köpte en triss lott där.
Om jag vann? 25 hela kronor, gånger 2. Det ni.
Annars har jag hängt med en fin killkompis till mig idag.
En sådan där, som man träffade för en herrans massa år sedan. I detta fall typ 14 år sen. Och som det klickade med direkt. En sån där som man inte behöver prata med varje dag, för man vet ändå vart man har varandra. En sån där, som man helt tvärsäkert tror att ödet fört ihop en med. En sådan.
Så himla skönt att få vara själv ett tag (utan barn alltså) och känna att man faktiskt är precis som förut. En 26 åring, på en restaurang, med en fin killkompis, bara pratandes massa minnen, strunt och skvaller. Skratta en del åt gamla minnen, och nästan gråta åt andra ämnen.
Och bara känna det, precis som det gjorde när vi satt hans källare som sjuttonåringar och turades om att klunka sprit ur en pet flaska, och skrattade som galingar.
Energiförrådet blev påfyllt.
En annan vän. Dock en ny sådan. Är Rocky på bilden ovan.
En brun mellanpudel. Som är så söt att klockorna stannar.
Han har, med sin rufsiga bruna päls, och mandelformade ögon fångat mitt hjärta. Precis som killkompisen här ovan. Och precis som min fina sambo som jag ska krypa ner bredvid nu.
Mitt i all vardag, är det lätt att glömma allt som verkligen betyder något.
Idag har jag fått en dos uppvaknande.
Efter en vecka, med ännu en vän som lämnat jordelivet.
Så tragiskt. Så hemskt.
Håll hårt i era nära och kära.
Jag ska gå in och "skeda" min sambo gul och blå nu, tills jag blir så varm, att jag måste lägga mig åt andra hållet för att kunna somna.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar