lördag 11 februari 2012

Möte med glassbilen Del 2.

(Lördag hos oss. Iris är hos farmor. Jag målar. Simon är på vinden och plockar ner 4 (!!!!) getingbon. Snart hoppar vi i soffan, förhoppningsvis med take away mat, och kollar på melodifestivalen!)

Så..

Vi springer alltså där, på vår gata.

Visslandes, med alldeles för stora skor.
Iris ställer frågor som: Vad gör du mamma? Varför springer du iväg med mig? Vart ska vi?
Alldeles för andfådd för att svara, tänker jag istället på vad grannarna tror. Dom måste ju tro att vi blivit utsatta för något slags våldsbrott och flyr för våra liv.

Kommer iallafall till slut fram till glassbilen, där det står en man med skägg och en halvrökt cigarett i munnen.

Helt slut, sätter jag ner Iris på backen för att börja kolla på det stora utbudet glass. Utan en tanke på att jag sprang iväg med henne utan skor.

- Jag fryyyyyyyser mamma. Säger hon, och ser ut som E.T i simons stora huvtröja.

Glassgubben kollar på mig, med en stor rynka mellan ögonbrynen och jag har aldrig känt mig som en sämre mamma.

Plockar snabbt upp henne igen, samtidigt som jag berättar för glassgubben att vi fick väldigt bråttom ut, och att jag inte hunnit klä på henne ordentligt. Han börjar (På halvtaskig svenska) säga saker som: Ja. Det är ju väldigt kallt ute nu. Fryser du lilla vän? (Till Iris) Vart bor ni egentligen? Det såg ut som ni bor en bit bort?

Får mina glasspaket (Som jag såklart inte hade tagit med mig pengar till, men glassbilen tar visst kort. Vilket resulterade i glass för ganska många hundra på Simons kort)

Glassgubben säger: Hoppa in i bilen. Jag skjutsar er.
Jag svarar: Åh, säkert? Vad snällt! Tack! (Väldigt tacksam för att slippa bära både Iris och ett antal glasspaket tillbaka)

Han öppnar dörren på bilen, och säger: Ursäkta röran. Och lukten.
Släpper in oss, och går bak för att greja med glasslagret eller något antar jag!?

Bilen var FULL av skräp (Nu är jag själv väldigt duktig på att stöka ner i min bil) men den här var alltså överfull av skräp, och stank cigarettrök.

Och här börjar det alltså.

Ni som känner mig vet ju att jag lider av diverse katastrof tankar, och detta har blivit aningens värre efter att jag fick barn.

HELT övertygad om att vi nu blir kidnappade, målade jag upp ett helt kidnappningsscenario i huvudet, med rubriker i aftonbladet som: Mamma och barn kidnappade av glassbilen.
För det var ju därför han sa saker som att det var kallt, med mera. Inte för att det faktiskt var det. Utan för att locka in oss i bilen.

Jag är precis på väg att kliva ur glassbilen (som vid det här laget, förvandlats till en läskig skåpbil) när gubben hoppar in, och startar med en rivstart. Åt fel håll. Ni kan ju tänka er. Här hade jag gett upp hoppet, och mina misstankar blev till sanning.

Nu är det kört. Klappar Iris lite på huvudet, och har lust att säga förlåt högt, men gör det inte. Kollar istället in i alla hus i hopp om att någon ska se oss, och ringa polisen.

Det är släckt överallt. Jag förklarar lite fint för gubben att han åker fel, och börjar peka vart han ska åka. Han vänder, och åker dit jag pekar. Men på tok för fort för att hinna stanna vid mitt hus. Vilket då bidrar i att jag sliter upp dörren i farten (En sådan där skåpbils dörr som man drar åt sidan) för att hinna kasta ut Iris, och rädda henne.

Gubben skriker: Vad gör du?
Jag: Jag ska ju av här!? Varför stannar du inte?
Gubben: Här? Jag tyckte du sa 24? (Jag bor på 104)

Gubben släpper av oss, jag skäms, och hade jag kunnat hade jag traskat in till Simon med huvudet mellan benen.

Väl innanför dörren frågar Simon: Vad gör ni? Vart tog ni vägen?
Och börjar ett tag senare skälla lite smått på mig, för att jag köpt glass för sååå mycket pengar på hans kort.

Tänkte att han var knäpp som gnällde över en sådan liten sak. Tänk om han egentligen hade vetat vad som kunde ha hänt.

(Till er som kanske sitter med luren i handen, på väg att ringa soc, så vill jag att ni ska veta att Iris älskade att gå till glassbilen, och pratar om både bilen och gubben varje dag. Och hon blev inte sjuk/are av sin lilla spring tur med mig. Och.. Glassbåtarna från glassbilen är farligt goda. Godare än de i affär!)

2 kommentarer:

  1. Så underhållande du är Linda! Tack!

    Tråkigt att det blev en läskig upplevelse för dig dock....

    SvaraRadera
  2. Hahahahaha,,,detta ÄR du Linda!!!
    Kram

    SvaraRadera