tisdag 7 februari 2012

Möte med Glassbilen. Del 1.


















(Vi letar matta för fullt, till vår nya soffa. Och damen i mattaffären föreslog en röd. Den passade inte vid soffan, men under bordet tyckte jag nästan att den blev bra. Nu skulle det ju aldrig funka med en matta där, men det var fint dom 10 minuterna det varade.

Detta är den femte mattan som får åka tillbaka. Är det någon som vet vad man har för matta till en grå, svängd oxford? Det känns omöjligt att hitta en)

I samma stund som magsjukan lämnade oss, kom febern på besök.

Hostan och förkylningen likaså.

Och sådana ovälkomna gäster har en förmåga att göra min dotter väldigt rastlös och uttråkad. Vilket yttrar sig i massa olika bus, trots, skrik, tjat och ännu mer tjat.

Och en frustrerad mamma, som lägger barbie pussel för hundrade gången, bara för att märka att Iris är precis lika uttråkad och rastlös som hon var innan vi började pussla.

Därför kändes det som en skänk från ovan när jag hörde glassbilens fina melodi susa förbi utanför huset. Det var dags för Iris första möte med glassbilen.

1 glass = 5 stillasittande, tjatfria minuter. (Värt det, även om ett glasspaket i frysen skapar ett litet tjatmonster)

Kikar ut genom alla fönster i huset, men ser ingen glassbil. Hör inte längre melodin heller. Surfar snabbt in på hemglass hemsida. Klockan 20, ska bilen vara här, så står det.

Och nu är klockan alltså 18.

Övertygad om att glassgubben sett fel på klockan, och att vi missat honom söker jag igenom hela internet efter glassbilens nummer (Till glassgubbens mobil) Arg som ett bi. När det kommer till rastlösa treåringar och utmattade mammor, håller man tiden. Gör om och gör rätt glassgubbe.

(Simon skrattar så han nästan gråter åt detta senare på kvällen, eftersom jag lider av aningens telefonfobi och ringer inte ens på blocket annonser själv)

- Men till Glassbilen skulle du ringa? Och skälla? Hahahahaha.. jag säger då det älskling. Då måste man va sugen på glass!

Ja. Det med. Fast står det 20, så är det väl klockan 20 som gäller? Hur skulle det se ut om man jobbade på restaurang och levererade maten 2 timmar senare än sagt? Precis!

Nätet, bestämmer sig för att sluta fungera, och jag hittar inte glassgubbens nummer. Fortfarande arg, funderar jag på att skriva ett klagobrev till hemglass, om att man inte luras på det här sättet. Och kanske kräva några paket glassbåtar, som kompensation.

Och just när jag sitter och filar på detta klagobrev, hör jag melodin igen. Alldeles utanför.
Springer till köksfönstret och ser glassbilen susa förbi, för att parkera längst bort på gatan (Jag bor på en lång gata) Kollar klockan på spisen, 20:00.

Kastar på mig Simons skor (Som är i storlek 44)
Sätter på Iris Simons mössa och tröja. Och springer. Springer med en 16 kilos tung tjej på armen, i ett par alldeles för stora skor.

Och samtidigt som vi springer, visslar jag för att fånga glassgubbens uppmärksamhet. (Ingen busvissling, utan mer Idas sommarvisa vissling)

Gatan har aldrig känts så lång, min rygg har aldrig gjort så ont, och glassbilen har aldrig sett så liten och fjuttig ut.

Fortsättning följer..

3 kommentarer:

  1. Jaa, hmm, vad gör man inte för en liten vilostund:) Väntar intresserat på fortsättningen!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det är helt omöjligt att hitta mattor. Jag gillar bara trasmattor och så de där som består av flera olika gamla kelimmattor, men som kostar multum.
    Vet inte om någon av dem passar med din soffa?

    Herr Fräken är ju något av en glassfantast så jag kan mycket väl se honom framför mig, springandes efter glassbilen om det krisar sig!

    SvaraRadera