Köksbords shoppning!

Konsten att handla köksbord!

Att flytta till hus första gången innebär att man behöver massa, massa nytt. En HEL massa. Och detta faktum var vi väl medvetna om vid köpet.

Något vi däremot absolut inte behövde var köksbord. Då vi har 5 stycken i alla dess former och färger. På den punkten kände vi oss rätt säkra. Ett köksbord behövde vi INTE köpa.

Trodde vi..

Efter att alla fem bord fått flyttat in och ut i vårt nya kök, insåg vi att INGET passade. Hur är det möjligt? fem bord, och inte ett enda passar? Antingen var de för stora (vi har ju ett rätt så litet kök) för breda, för långa eller för små. Inget blev helt enkelt bra. Eller jo.. ett passade sisådär, men det var ju såklart bordet som går att dra ut till 3 meter, och tappade då hela sin funktion i köket då det ej är möjligt där. Så det fick flytta in i vardagsrummet.

Jahapp.. så då hade vi alltså inget bord.

Vi behövde alltså ett nytt!

När denna vetskap slagit sig till ro, och alla bord fått flyttat ut i garaget igen begav vi oss av mot mio. Nu skulle det bord-shoppas. Krav: Tåligt, lättstädat, runt!

(Med en ettåring i huset har jag insett att vita träbord hör hemma någon annanstans än i vårt kök. Det är inte kul att spendera varje helg med att måla om bordet)

Framme på Mio enades vi rätt så snabbt om vilket bord vi ville ha. Glada, nöjda och uppspelta gick vi till kassan för att få vår lycka krossad när personalen sa att bordet var beställningsvara. Men stolarna kunde vi få med oss direkt. Men vad ska man med stolar till utan bord?

Vi sa att vi skulle hem och mäta och planera och komma tillbaka senare.

Vilket blev nästa morgon. Halv uppspelta satte vi oss i bilen. Vi skulle åka och beställa vårt bord. Trist! Väl på väg.. frågade jag Simon om vi inte snälla, snälla kunde svänga förbi några loppisar.
- Nu ska vi till Mio linda, och beställa bord. Det räcker!
Sa han med bestämd röst.
Men efter lite tjat och gnäll stannade han till vid en loppis, och eftersom han ogärna vill att jag kommer hem med en till lampa följde han med in för att bevaka mina köp.

Inne på loppisen strosade jag runt bland hyllorna, helt ovetandes om att Simon inte var bakom mig. Loppisen hade just ingenting att bjuda på. Vilket alltid är en lika stor besvikelse.

Tills jag fick se Simon som stod med måttstocken i högsta hugg med ett leende på läpparna. Han hade hittat ett vardagsrumsbord med en nästintill likadan bordsskiva, som den vi precis tänkt åka och beställa. Och med samma mått!

Och det bästa av allt: 100 ynka kronor!
Och det bästa av allt nummer två: Ingen beställningsvara :)


Stolta och nu MYCKET uppspelta åkte vi till mio och köpte våra stolar och ben till bordet.. och redan samma kväll satt vi där och åt middag.

Lyxmiddag, eftersom vi sparat en hel massa pengar.

Behöver jag nämna att jag ÄLSKAR loppisar? ;)
(jag tror även Simon börjar digga det, även om han vägrar erkänna det!)

Nu väntar solen.. :)

Hejsvejs!

(ps: Lampan över köksbordet är en loppis-fyndad skål för 30 kronor, som vi gjort om till en lampa med vit textil sladd. Passar utomordentligt bra över vårt nya bord! ds)