Har precis nattat min lilla skatt. Min älskade lilla trollunge, som under sin tid i min mage ställde till en hel massa problem. En hel massa. Jag tror jag hade världens mest olycksdrabbade graviditet.
9 månaders sammanfattning: 270 dagars illamående, revbensinfektion, havandeskapsförgiftning, propp i hjärnan, blödning i ryggen (som gjorde att jag varken kunde få göra kejsarsnitt eller få bedövning under förlossningen) ja.. + allt det där tradiotinella som foglossningar och ständig depression.
Jag hade ett par riktigt tuffa månader, som mest spenderades inne på Falu kvinnoklinik. Men tänk.. att såfort mitt lilla troll hamnade på mitt bröst och kollade på mig med sina stora blå ögon hade jag glömt allt. Vilken lycka. Och jisses vad jag älskar henne, jag skulle göra allt för henne! Och mycket till..
Hursomhelst.. Efter att man fått barn ändras ju kroppen en hel del. (speciellt när man är beodrad sängläge, och under nio månader lever på godis!) så jag förstod nog redan i mitten av graviditeten att mina gamla jeans var ett minne blott.. och så rätt jag hade. Hur gärna jag vill, och säger att jag ska komma i dom igen, så är det nog lika bra att inse att det aldrig kommer att ske.
Det är nämligen stlk 24-25 på samtliga.. och jag får nu upp dom till, tja.. knäna? :) En liiiiten bit längre om jag lägger mig ner och smalar in mig allt jag kan (och inte har ätit på en vecka!)
Dessa ångestjeans har nu plågat mig väldigt länge, och jag har ingen aning om vad jag ska göra med dom. Jag har säkert 15 par som stirrar på mig varje gång jag öppnar garderoben. Skänka? Jag har kastat ut alldeles för mycket pengar på dom för det. Sy om till något annat? Då är alla chanser att komma i dom igen borta. Gömma? Då kan jag lika gärna ge bort dom!
Så då kom jag på den briljanta idén att ha dom som prydnad, dom får helt enkelt agera inredning. Och därför hänger några av dom numera på en knoppbräda i sovrummet. Och där kan dom hänga och stirra hur mycket dom vill, för varje gång jag vaknar upp bredvid min vackra tjej.. så känns några envisa graviditetskilon som världens skitsak!
Jag tror inte jag har visat vårt sovrum förut!? Det är inte alls klart.. jag har olika ideér varje dag om vad jag vill göra där inne. Jag har inte ens satt upp gardiner än. Men ni får en liten smygkik på hur det ser ut för tillfället. Plåtskåpet har fått flytta in (men åker nog ut snart, eftersom Simon inte blev överlycklig när hans sängbord var det som offrades!)
Än är det för kallt för chilin att flytta ut, så den har fått en provosorisk plats vid fönstret, och självklart står den på en loppisfyndad pall. Vad annars? ;)
Nej nu ska jag njuta av enasmheten med ett glas vin. Det blev lite kvar efter min och Fridas utekväll i helgen.. vilken för den delen var mycket trevlig, med många kära återseénden..
trots ett par budgetjeans i stlk 27.. ;)
(Du som undrade om det var meningen att stolen skulle bli gul!? Det var det! Min tanke var svart först, men svart går den ju alltid att göra sen. Så valde att exprimentera lite först, och blev rätt nöjd. Hur länge den får vara gul återstår att se:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar