onsdag 20 juni 2012

Vissa dagar är bättre än andra..

Bilder från denna URSNYGGA lägenhet har jag visat förut. Så fint. Fast det saknas ett stänk av rosa! ;)

Inte min stil egentligen. Men ändå så snyggt. Sådana där stolar springer jag på, på loppisar hela tiden, men de är ju så låga. Himla synd, för snygga är dom. Jag har faktiskt 6 stycken i hobbyrummet, fast med stål ben.

Fina färger, och snyggt soffbord. Soffan kunde kanske ha vart en aning större. Ser ni fåtöljen? En sådan sprang jag på igår, fast med grått slitet läder, och stål underrede. Skitsnygg var den, men jag lät den stå kvar på loppisen. Attans!

Alla bilder tagna från www.alvhemmakleri.se



Hu! Sikken dag jag haft idag. 

Eller inte bara dag. Natt också för den delen. 
Iris vaknade runt ett inatt, och var vaken till fem. Och där emellan var det gråt, och tjat. 
Tjat om att se bolibompa, gå ut och leka, få välling, vatten, fråga vart katterna var, klaga på värmen, för att en sekund senare tycka att det var för kallt. Med mera.

När hon väl somnade vid fem, ringde jag jobbet (som jag skulle vara på halv sju) och sa att det fick bli en vab dag idag. Även om jag hade kunnat pina mig igenom svidande ögon och trötthet, så kändes det inte riktigt okej att väcka en liten tjej som nyss somnat, för att lämna henne på dagis. 

Men tji fick jag, som trodde att hon åtminstone skulle sova till tio. För sju (!!!) vaknade hon, pigg som en lärka. Och för att undvika en repris inatt, har jag gjort mitt yttersta för att hålla hon vaken hela dagen. Ingen middags sovning alltså.

Ni kan tro att mina öron blöder. 

Damen har vart på sitt värsta humör (antagligen mamman också, eftersom ingen av oss sovit) och ingenting har hjälpt. Inte cykelträning, baljbadning, frö sättning, dockbadning.. inget. 

Möjligtvis att hon sken upp när jag dukade fram cupcakes och saft. Men väldigt få sekunder. 

Och när man är sådär trött, irriterad, stressad, och redo att bryta ihop, packa väskan och dra till Bahamas. Då ringer sambon och säger att han (fast han tränat, sön, mån och tis) ska och träna idag också. 

Då brister det liksom. Litegrann. 

Och då kan det hända att han får ut för hela dagens bekymmer. Bättre det, tänker jag. Än att Iris får det. Men ändå. Orättvist. Eller inte? Jäkla träningsnarkoman. Jag menar, någon måtta får det ju faktiskt va?

Dessutom har jag ju namnsdag idag. Som han verkar ha glömt. 
Och då gråter man en skvätt, och känner sig väldigt o-uppskattad och bortglömd. 

Sådär som man bara gör när all energi är helt urtömd och man skulle gråta över ett myggbett. 
Namnsdag liksom? Sen när firar jag det?

Sen idag verkar det som.

Simon kom iallafall hem och gjorde middag, la Iris.. och lät mig åka till affären en sväng. Nya Plaza, choklad, lakrits och ett sexpack lades upp på rullbandet. Och nu sitter jag här i soffan (Simon har åkt och tränat) och hetsäter choklad.. och har det faktiskt rätt så bra ändå. 

Och hur hemsk dagen än har varit, och hur trött jag än är. 
Så fy.. vad tomt och tyst det blir när damen somnar. Det känns speciellt, efter en sådan här dag.

Hoppas hon sover hela natten inatt, så vi får en bättre dag imorgon. 

Nej, skål Linda. Och grattis på namnsdagen!

Kram

4 kommentarer: