söndag 17 juni 2012

4 års trots!

 Idag startade vi dagen med att baka cupcakes. Jag och Iris. 
Baka är inte min starka sida. Jag har inte tålamodet som krävs. Speciellt inte med en blivande fyraåring som "kan själv"

Precis allt kan hon själv. Saker som tillochmed är omöjliga. 
Nu har ju min mamma lärt mig att ingenting är omöjligt. Men faktiskt. Att vispa med elvisp, rita gubbe, klippa sönder strössel påsarna och fråga miljoner saker samtidigt. Är omöjligt. Iallafall om man är fyra, och vill ha fingrarna kvar.   

Färdiga cupcakes. Inte så estetiskt tilltalande, men goda enligt Iris.


Denna underbara lilla diva. Hon är envis som en bisonoxe, och har en personlighet som jag älskar, men starkt hävdar att hon inte ärvt av mig. 

Hon går runt här hemma och domderar, pekar, säger hur saker ska vara, och tror att hon är härskarinna över hela universum. Och jag börjar misstänka att hon kanske snappat upp ett och annat i Kapten röd:s text, för hon tar tammetusan inte order av någon.   


Pappa blir bjuden på te och nybakta cupcakes.
- Var dom goda pappa?

Den fina kökshandduken hittade jag på Åhlens, på rea. Jag tror den ska få bli en kudde.


Hon gör precis som hon själv vill, när hon vill. Och hon lyssnar inte det minsta på tillsägelse. Så nu frågar jag er. Vad gör man? Vad gör man för att få dom att lyssna?

Att skicka in henne på rummet (Vilket man enligt många experter inte ska, jag vet!) går inte. För då trashar hon rummet likt en rockstjärna. Målar ner hela väggen, kastar saker i golvet, klipper sönder saker.. med mera. Mycket mera. Igår kväll hade hon i ett argt tillstånd sönder sin helt nya rosa ljuslampa (ni vet sånna där, happy lights?) 

Går det över? Snälla säg att det går över. Jag rycker mitt hår snart!  



Medans vi väntade på att ugnen skulle bli klar, satt Iris still (kors i taket) och ritade en jättefin gubbe. Jag vet inte hur barn i 3-4 års åldern ritar? Men något säger mig att detta är rätt duktigt för att vara 3½ år? Iris farfar är ju konstnär. Kanske har vi en blivande sådan? Fast vid närmare eftertanke, tror jag inte att hon har det tålamodet.





1 kommentar:

  1. Hallå.. ja det där med trots får ju en att bli galen. Vi har nog precis kommit ut det där. TROR och HOPPAS jag.

    Vi har lämnat Hedvig på sitt rum men i vissa fall så har det slutat med att hon bara börjar leka istället. Vissa gånger så har hon hamnat på ställen där hon inte kan ha roligt, som badrummet. Det har funkat väldigt bra och hon blir "snäll" snabbt igen.

    Kanske får ni helt enkelt bara sätta er ner med henne när hon blir så och bara ge henne en kram och kanske läsa en bok så hon lugnar sig och sen prata förstånd med henne. Det är ju också rätt viktigt att de ska få sina utbrott men jisses vad man räknar till 10 hela tiden.

    Det är svårt det där.. Jag brukar låta Hedvig tro att hon bestämmer och så tänker jag att jag väljer mina strider. I det stora hela gör det inte så mycket tänker jag.. om hon nu får ha vilka kläder som helst osv... Det viktigaste tycker jag är att de inte har kontroll över sitt matintag och sånt.

    SvaraRadera