måndag 18 juni 2012

När djuren råkar ut för slarv..

Denna charmiga gamla skolplansch, sprang jag på, på en loppis. Jag har ingen aning om vart han ska hänga, och helt ärligt har jag inte plats heller. Men för 40 ynka kronor, kunde jag inte låta den ledsna, fina elefanten hänga kvar. Jag tror att han skulle passa bra i ett pojkrum. Om man hade haft ett sådant ;) 



Har det gått för långt!

När jag och Simon träffades, tyckte han att mitt slarviga, lite klantiga beteende var charmigt. 
Han tyckte att jag var söt, när jag efter varje måltid hade ketchup på hela mig. Eller de gånger jag missade munnen och hällde vatten/mjölk glaset över mig. Eller de gånger jag råkade spilla ut en cola i hans silvriga sportbil.  (nåja ;)

Nu för tiden, är nog dessa saker, det han irriterar sig på mest. Han tycker nog inte att jag är så charmig längre, utan bara nonchalant. Och de där kärleksfulla blickarna, har bytts ut mot suckar, när jag lämnat nycklarna i ytterdörren hela natten, eller går på möte i ketchupkladdig tröja. 

Och det där med nycklarna. Jag är expert på att lämna nycklar i både bilen och dörren. Det händer flera gånger i veckan. Fast jag är mörkrädd som tusan, och kollar dörren både en och tio gånger innan jag lägger mig. Jag skulle lika gärna kunna sätta upp en skylt på dörren där det står "Stig på kära tjuv"

(Och till er som fick olagliga tankar: Min sambo tränar på tok för mycket crossfit och är hård som sten!) 

Men hursomhelst. I Fredags var jag ute på gården och grejade lite, och hade därför öppnat bakdörren till garaget på vid glänt. 

När vi lägger oss frågar Simon om jag stängde och låste alla dörrar?
Såklart! 
Är du säker på det Linda?
(Tänker efter. Men det måste jag ju ha gjort? Jo!?) Absolut!

Dagen efter, sen eftermiddag, är vi i garaget, och dörren står självklart på vid glänt. Simon blir inte speciellt chockad över detta, utan reagerar mer på den starka, vidriga doft som tagit över vårt garage. 

Efter en stunds letande, efter orsaken, ser Simon något som rör sig i vår gamla toalett. (Som stått där ute sedan renoveringen) 

Och i toaletten, något fastklämd ligger vår lilla Kotte (Igelkott, som vi har på gården) 
Levande, men alldeles, alldeles livrädd. Och vad det var som stank? 
Utan att gå in på närmare detaljer, så kan vi ju säga att lilla Kotte hade gjort precis det han skulle i toaletten. Och på hela sig. Han var alldeles kladdig stackarn. Och hade fått en fin timglasfigur av det trånga utrymmet. 

Och Simon, han behövde inte säga något (och kunde nog inte mellan kväljningarna, när han torkade rent efter kottens lilla äventyr) jag såg på hans blick, vad han ville. 

Att när djuren tar skada av ditt slarv Linda. Då är det nog!
Banne mig! 

(Kotte mår efter omständigheterna bra, och verkade efter en stor portion kattmat, redo att ta sig an maskletandet i buskarna igen!)

1 kommentar:

  1. ge Simon en veckas semesterfiske så är nog det där som var i början av kärleken tillbaka - maybee:)Tack för din goa blogg

    SvaraRadera