julbord

Kära Tomten (Eller sambo!) Detta fina print önskar jag mig i julklapp. Inte för att jag har någonstans att hänga det. Egentligen. Men det ska nog lösa sig.

Eller det här. Nu vet jag att Tomten (Läs: Sambo) kommer utbrista: Menar du att du ska hänga det där synligt på vår vägg? Ungefär som han gjorde när jag köpte en finfin tjej som hade en cigarett i handen, av Hanna Hedén. Men precis det menar jag. Finare blir det icke!

- Nej, men älskling. Är det inte bäst att jag sätter på mig någon bekvämt istället? 

Säger jag, ståendes framför spegeln, i någon gammal klänning från början av 2000 talet. 
Vi är på väg på julbord, med Simons firma. Med kollegor och chefer. 

- Jo! Men det betyder inte att du får åka i mina mysbyxor säger Simon. 

Attans! 

Jag hänger tillbaka den gamla klänningen i garderoben (Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Jag kastade den på köksbordet) och hämtar en annan. En blå skapelse, med ganska långa armar, ganska vintrig. Konstaterar jag. Den får det bli. 

Med svarta strumpbyxor och höga klackar. Perfekt. 

Ålar mig i de super tighta strumpbyxorna, och drar klänningen över huvudet. Jädrans, ännu en skapelse tvättmaskinen lyckats krympa. För inte satt den väl såhär tight sist? Nej. Det kan den inte ha gjort. Dumma tvättmaskin. 

Trycker in "kärlekshandtagen" med händerna, och bestämmer att jag helt enkelt får gå med händerna på höfterna hela kvällen. Det kan inte hjälpas. För nu måste vi åka. 

Simon slänger ur sig ett: Ohlalala, när jag går förbi i hallen. 

Vilket får mig att tänka att han måste vara väldigt hungrig, och helt enkelt misstar mig med en julegris. Men låt gå för den här gången då. 

Väl framme på Haganäs, bjuds det på ett smarrigt julbord. Med både traditionell julmat (som jag höll mig till) och mindre traditionell (som Simon högg in på) som struts, renhjärta medmera. Mycket mera. 

Kvällen är trevlig och maten god. 
Men, med en sprickfärdig klänning bestämmer vi oss för att åka hem ganska tidigt. 
Väl hemma, och ur klänningen, sätter vi på en film och somnar som stockar. 

Jag hör när Simon somnat, det hörs på andningen. Och jag undrar hur man med gott samvete kan somna, när man har ett renhjärta i magen? 

Ett renhjärta. 
I min värld, är det nästintill lika ondskefullt som att drottningen i Snövit, ville ha hennes hjärta i en ask. Om inte värre. 

Jag må ha kärlekshandtag, men jag har då minsann bara et hjärta i min kropp. Och det är mitt eget. 

Med gott samvete somnar jag också..