Tok-gillar mina nya ljusstakar (Har tre stycken) som jag fyndade på 75% rea. Jag älskar rea! |
Rosa och grått. Favoritfärger. |
Simons kära bror ska gifta sig med sin fina, fina tjej.
Och gjorde misstaget att lite snabbt, i förbifarten, fråga mig om jag visste någon bra lokal till denna tillställning.
Och i samma mikrosekund som han avslutade frågan, började en nästintill olidlig* bröllopsplanering ta form i mitt huvud. Den har etsat sig fast längst in i hjärnkontoret och väcker mig till och med på nätterna. Jag tänker på det konstant!
(*Olidlig för att detta fina par, redan har hittat plats och planerat sitt bröllop. Och för att jag inte alls har några tankar på att gifta mig. Har faktiskt aldrig "velat" gifta mig. Olidligt också för att ingen av mina vänner ska gifta sig inom snar framtid. Vad jag vet. Och även om de skulle det, så tror jag inte att det skulle uppskattas om jag planerade hela deras bröllop efter mitt eget tycke och smak.)
Så nu lär jag helt enkelt byta karriär, och på något sätt slå mig in i "wedding planner" världen, hitta ett par som nickar åt allt jag säger, genomföra mina ideér, och få Jennifer Lopez i filmen wedding planner att se ut som en nybörjare. Jag är rädd att det är enda sättet att få ro på.
Är det inte bara att släppa det? Tänker ni! Det finns väl viktigare saker att fokusera på, än ett bröllop som inte ens existerar.
Jo, om det hade vart så lätt.
Men det är det inte.
För något säger mig att man:
1. Antingen behöver hjälp av någon väldigt professionell människa.
2. Borde få elstötar, för att ändra sitt tankesätt. Och där med bli av med den delen som besatthet sitter i.
När man redan köpt på sig en uppsättning silverbestick åt detta icke existerande bröllop?
(Vad är det då jag planerar? Det innehåller en stor industrilokal med råa betongväggar, rör och hela kittet. En hel massa körsbärskvistar, en skrynklig linneduk, stora kandelabrar, en vit, skir, spetsklänning och kanske en och annan rosa pompom. Och självklart mina nya silverbestick. Mer än så får ni inte veta. Just nu! :)
(Och till dig anonym, som lämnade en sådan fin kommentar igår. You made my day. Tack!)