Osynligt handikapp

3 små loppisfyndade vaser, med tänkvärda ord. Perfekta till alla dessa små blommor Iris kommer med varje dag.

Påfyllning av silverbestick. Gamla burkar loppis. På de på översta hyllan står det: Le pratique.

Sedan jag var tio år har jag haft migrän.

En helvetes jäka skit sjukdom (För er som inte vet, är det en neurologisk sjukdom)

Man vet inte varför vissa människor får den, men man vet att den går i arv.

Jag är dock den enda i min släkt, vad jag vet, som lider av detta.

Och jag HATAR det.

Alltid när jag slutar jobbet, har jag ett påbörjat anfall svidande bakom ögonen. Vilket gör att jag oftast lägger mig direkt jag kommer hem. Måste. För att bota bort huvudvärken, och låta medicinen verka. Vilket ibland gör att man känner sig som världens sämsta, tråkigaste mamma.

Iris är dock så van vid att jag har ont i huvudet, att hon på morgonen ibland, kommer in med "låtsas medicin" till mitt huvud. Hur hemskt är inte det?

Jag kan inte heller planera något, för jag kan till 98% säkerhet säga att jag vid det planerade tillfället har migrän. Det slår aldrig fel. (Antagligen för att man ställer in sig och spänner sig. Och är livrädd för att få migrän)

Och de få gånger jag vaknar utan huvudvärk en ledig dag, tokstressar jag, för att hinna allt jag ska, innan migränen kommer. Vilket den självklart alltid gör, när jag stressar.

De flesta migrän patienter har ågot som kallas "triggers" som utlöser ett anfall. Det kan vara allt från viss mat, sol, hormoner, stress, lukter osv.

I mitt fall vet man inte vad som triggar igång det. Det verkar vara det mesta. Men den största boven är nog stress. All denna stress. Jämt och ständigt stress. Bara att ha denna skit sjukdom är ett stressmoment.

I ganska många år nu, har jag lyckats häva de flesta anfall med hjälp av mycket stark medicin. Och det är tack vare denna som jag kan jobba och fungera överhuvud taget.

Men medicinen kommer ju såklart inte utan biverkningar.

Jag blir trött. Så fruktansvärt trött utav den. Yr, glömsk, illamående mm.

Och eftersom medicinen är så stark, förstörs ju magen. Med magkatarrer, magsår och liknande. Så då äter jag medicin mot det också. Mot magen.

Och den medicinen gör mig illamående (migränen bidrar också till detta) så mina tänder är totalförstörda, efter alla gånger jag kräkts (Vilket i vissa perioder är flera gånger om dagen)

Så då har jag ju även en medicin mot illamående. Vilket är den värsta av alla. Den gör mig totalt deckad. Nerdrogad. Borta. Den är hemsk.

Den undviker jag så långt det går. Kräks hellre.

Och jag har testat ALLT som finns mot migrän. Ackupunktur, sjukgymnastik, mind fullness, sjkskrivningar, dietister, massa mediciner, nackövningar. Med mera.

Och inget hjälper. Och det gör mig så himla ledsen. Ska det vara såhär resten av livet?

Idag vaknade jag med sprängande migrän, jag har faktiskt nyss gått upp ur sängen (klockan är 18:34) Kanske därför jag skriver det här just nu? Jag har tappat tålamodet!

En hel dag på min semester bortkastad. En hel dag av Iris sommarlov bortkastad. Vi hade planerat att åka till Stockholm idag. (Antagligen därför jag vaknade med migrän)

Och att krossa en treårings hjärta, för att hennes mamma har ont i huvudet. IGEN. Det är hemskt!

10 tabletter har jag knaprat i mig idag. Tio stycken.

Jag undrar hur min kropp mår? På insidan? Den måste vara helt förstörd.

Flera år av minst 30 tabletter i veckan.

Och ni som nu tänker att jag borde sluta med all medicin, ni vet inte vad migrän är. För hade man haft ett vapen till hands under ett anfall, då hade man använt det. Det gör så JÄDRA ont!

Nej usch. Förbannade skit sjukdom, vad jag HATAR dig.

Och jag ber, och håller mina tummar tills de blir vita, att min älskade lilla tjej inte ärver detta helvete.

Skönt att skriva av sig lite. Nu ska jag vänta tills min lilla tjej kommer hem, som är och tränar med pappa. Sen har jag en del pussar att ta igen!

Hoppas ni haft en bättre dag!