söndag 29 juli 2012

Att göra något stort.






För någon dag sedan ramlade jag över 6 par pastellfärgade koppar med guldkant.
Precis likadana som jag tidigare fyndat till Iris lilla kök.

Men vad ska en 3 åring med tolv koppar till?

Om inte!? Jo men visst.
De skulle ju passa perfekt till bröllopet som jag fortfarande planerar (Det som saknar en herr och en fru) Men 12. Ska det bara komma tolv gäster? I mitt huvud var de ju minst 150. Jag har planerat för 150. Men aja. Jag ramlar säkert på 138 stycken likadana.

Väl hemma, la jag mig i soffan för att vila lite snabbt (Det är jobbigt att springa på loppis, ska ni veta) Simon låg på puffen på golvet.

Och såfort jag slöt ögonen, befann jag mig i min planerade bröllops lokal, där jag dukade för fullt med mina silverbestick och nya koppar.

Kunde inte somna. Utan började googla på bröllop, men hittade inget som verkade vara som det jag planerat. Så la ifrån mig datorn och började fundera på vad jag behöver mer. Till bröllopet alltså. Vart hittar jag 150 fina stolar? Och hur sjutton förvarar jag dom, tills jag hittat ett par som ska gifta sig, och som låter mig sköta planeringen?

Kollar på min fina sambo som ligger och sover på golvet. Världens bästa. Skulle vi inte ta och gifta oss? Skulle det kanske inte vara ganska okej att vara gift med det där snygga sexpacket? Jo. Mer än okej.

Fast det där med giftemål är ju inte min grej. Har aldrig vart. Förstår inte riktigt grejen. Tycker man kan älska någon ändå. Utan att säga Ja, inför en präst.

Om det nu inte var så att jag fick göra det på mitt eget sätt? På det där sättet jag planerat? Göra det till mitt/vårt. Långt ifrån alla tradiotinella bröllop.

Smyger ner till Simon på golvet, och sätter mig på hans mage (tänkte att det skulle bli lite sött, och att han skulle vakna av en puss. Men halvvägs ner i en knäböj, ramlar jag och landar med en duns på Simon) Graciöst som sjutton.

- GÅ AV MIG LINDA! Jag har bara tio minuter på mig att vila. Ryter Simon, fortfarande med ögonen stängda.
- Meen.. jag tänkte säga en sak bara. Svarar jag.
- (Simon kollar upp med ett öga, och en hopbiten min) VAD!?!?!?
- Joo, att jag tänkte att jag kanske vill gifta mig. Säger jag och kollar ner.

Simon ler med hela ansiktet, och säger:
- Va!? Är det sant? Med mig?
- Ja!? svarar jag.

Och från att flina, ser simon helt plötsligt väldigt skeptisk ut, och frågar:
- Linda. Friar du nu?

Och innan jag hinner säga, att någon måtta får det minsann vara, säger han att han skojar. Han känner mig för bra för det.

Men han fick grönt ljus. Fritt fram att ge mig en ring om han vill.
Och ni kan ju förstå att jag pratat öronen av honom sedan dess. Om allt ifrån, linnedukar till vart vi ska hyra klädskåp, till vilka blommor vi ska ha ståendes i festlokalen, till vad vi ska servera alkoholen i. Hur baren ska se ut. Med mera.

Och igår när frågade vilken han tänkt sig som bestman, och han svarar:
- Varför undrar du det? Jag har ju inte ens friat än.

Hör jag mig själv svara, och faktiskt mena:
- Hans tal är det enda jag har kvar att skriva.

Simon, kollar på mig och säger:
- Du kan lägga ner nu Linda. Jag har kommit på dig, för längesen.
- Vad? svarar jag. Och förstår ingenting. Förutom att jag kanske anar, att han kommer säga något om mitt stora kontrollbehov.

- Jag är inte dum. Bara för att Anton (Simons bror) har friat, är du livrädd att jag också ska göra det. Därför gör du allt för att jag inte ska göra det!

Så..

Så var det med det. Från att inte alls vilja gifta mig,till den värsta av värsta av alla bridezillas.

Nåja. Jag ska iallafall på bröllop om 2 veckor. På Simons brors.
Med en liten kopp i väskan, som jag tänker smyga upp under fikat.

Sedan tänker jag sitta och smutta kaffe, ur en guldkantsprydd, rosa kopp, med lillfingret spretandes rakt ut!

3 kommentarer:

  1. Hahaha, du är för rolig du. Låt mig se när du spretar med fingret! :0)
    Kramis!

    SvaraRadera
  2. Vilken söt liten prinsessa!

    SvaraRadera