måndag 29 oktober 2012

Jämställdhet?



- Jaha, så du har gått och blivit feminist? 
- Är du vänsterpartist? 
- Borde du inte skaffa en grön militärjacka, göra dreads och skaffa en liten ryggsäck för att göra stilen komplett? 

Är några av dom kommentarerna jag fått om mina nya, snygga, coola skor. I slitet, nött skinn. För har man sådana här skor, då är man minsann vänsterpartist och/eller feminist och vill att alla genom mina skor ska förstå detta. Öhum? 

(Den som möjligen inte förstod min nyvunna kärlek för vänsterpartiet, var min sambo som sa: Öj. Värsta tomteskorna. Schyssta!)  

Och nej. Jag är inte vänsterpartist. Feminist? 

Hm. Är jag? 

Hela den här debatten kring jämställdhet gör mig kräkfärdig. "Man" har tagit det till sådana löjliga höjder, att jag personligen tar avstånd från hela grejen. (Efter detta inlägg dvs)  
Tycker jag att kvinnor och män ska tjäna lika mycket? Absolut! Ska ha samma rätt till höga positioner inom arbeten? Absolut! Ska respekteras och behandlas lika som män? Självklart!

Frågor som dessa är för mig och säkert för många andra, en självklarhet. Det borde inte ens vara uppe till diskussion. Men gör det mig till feminist? Vem är inte feminist isånnafall? 

Och varför sätta ett namn på något som strävar efter samma rättigheter? Göra det till någon slags subkultur. (Där man uppenbarligen använder vissa kläder/skor för att visa sin ståndpunkt!?)  Varför inte istället sätta ett namn på alla de som är emot detta? Sätta de i ett speciellt fack. För det är ju dom om några som är en kultur för sig. Och som definitivt inte hänger med i tvåtusentalet.

tt ett namn på dom istället. Låt dom gå runt i ett par skor som skriker: Jag tycker inte att kvinnor förtjänar lika mycket i lön som jag.

Så långt är jag med. Så gör det mig till feminist. Så javisst! 

Men när man börjar påpeka, analysera och kontrollera folks sätt att vara, prata, bete sig, då har det gått för långt. När man inte längre får uttrycka ett litet glädjerop över att sin pokvän friat, för att man då är undergiven? Hallå? 

Nu, syftar jag på att prinsessan Madeleine i intervjun där hon berättade den glada nyheten om frieriet, i slutet la till ett: tihi. 

Ajajajdå. Stackars prinsessa. Så undergiven du måste vara. Sitter Birgitta Stenberg och tänker med huvudet på sned och sorgsenhet i ögonen. 

(Ni kan läsa hennes krönika Här)

På riktigt? Kan det verkligen inte vara så att Madde helt enkelt uttryckte glädje över att hennes livs kärlek friat? Hade det gjort någon skillnad om hennes "tihi" istället var ett haha? Hade det gjort henne mindre undergiven?

Kan det kanske också ha vart så att Madde var en aning nervös, över att meddela den stora nyheten för land och rike? Vilket isånnafall skulle vara en fullt mänsklig reaktion. 

Eller.. kan det helt enkelt vara så att Prinsessan är väldigt kär, och agerar efter detta. Vilket oftast framkallar skakiga händer, okontrollerat fnitter, och flackande blick? 

I vilket fall som helst. Det finns kvinnor och det finns män. Två olika kön. Om gud, big ben eller trollkarlen från Oz nu ville att vi alla skulle vara precis likadana, varför gjordes vi inte så?

Och varför får inte människor som lever i en relation vara hur de vill? Vara på det sättet som passar dom? Utan att då vara undergiven? 

Personligen vill jag inte vara helt jämlik min sambo på det sättet. Jag gillar att han är större och starkare än mig. Att jag kan känna mig trygg och säker med honom bredvid mig. Att han drar ut stolen och öppnar bildörren (Det här händer ju tyvärr allt för sällan) Att jag kan krypa upp i hans famn och försvinna. 

Och jo. Hör och häpna. Jag gillar att han byter däck på bilarna, skottar snö och klipper gräset. Inte bara för att han är grymt snygg, svettig utan tröja ute vid bilen/gräsklipparen. Utan för att det blivit så. Vi vill ha det så. (Visst älskling? ;)

Men gör det mig undergiven? Nej. 
Gör det mig beroende? Nej.      

Skulle jag lära mig byta däck om det behövdes? Kanske. Eller lämnat in bilen på verkstad.

Och tycker jag att barn borde bli kallade för hen istället för han och hon?

Händer det verkligen så lite i världen att man måste fokusera på något så löjligt som detta? Självklart inte. Skulle någon kalla mitt barn för hen, så hade jag bett den personen att snarast möjligast leta reda på sitt rymdskepp och åka tillbaka dit den kom ifrån. 

Det har gått för långt. Helt enkelt. Låt kvinnor vara kvinnor, och män vara män. Men med samma rättigheter och samma respekt. Och det går, fast man i sitt "hem", sin relation låter sin sambo vara den stora och starka. 

Och jag använder mina skor för fullt. Om folk tror att jag är det ena eller det andra pga det, så varsågod att tro det. 

För inte kan det väl vara så enkelt att jag använder dom för att jag tycker de är grymt snygga?




4 kommentarer:

  1. Haha, sådana hade jag på 70-talet!! Då var de bara moderna och skitfräna och inte något uttryck för någon livsinställning. Ordet "hen" borde förbjudas innan det ens börjar användas! Vicket fjant!!

    SvaraRadera
  2. Hm.
    Jag kan hålla med dig delvis.
    Men ja, jag är feminist och har verkligen inga problem med att kalla mig för det, bara för att ett gäng patriarkala idioter har kidnappat ordet.

    Som jag ser det finns det två huvudfalanger inom feminism.
    Särartsfeminism: Den anser att man ska upprätthålla skillnaderna mellan könen, att de är biologiska skillnader och att det kvinnliga och det manliga ska vara lika mycket värt. Men att det dock finns skillnader mellan könen och att de ska upprätthållas. (oftast är de som använder uttryck så som "Låt män vara män och kvinnor vara kvinnor". Kan vi inte bara få vara den PERSON vi är?)Därigenom blir vi begränsade i hur vi kan få utvecklas som människor. Vad gör jag om jag är kvinna men har sk manliga egenskaper?
    Sedan finns de det som anser att skillnaderna mellan könen är socialt konstruerade, att de biologiska skillnaderna inte ska styra, dvs särartsfeminister. Man är en människa, en person, inte ett kön. Att dela in någon i man eller kvinna ska vara ointressant. De biologiska skillnaderna ska inte styra mer än vad vi låter de styra. Varför skulle tex det faktum att jag har bröst göra att jag är bättre på att ta hand om människor än en utan bröst?

    Själv tillhör jag helt klart likartsfeminiserna. Vi måste tala om skillnaderna mellan könen nu, för att kunna visa på det orättvisa i samhället och för att upphäva skillnaderna.
    Naturligtvis är vi alla olika, men det är för att vi är olika som PERSONER.

    Och jag tycker visst att man kan använda ordet hen. Varför varför är det så viktigt att klargöra vilket kön någon har innan man kan gå vidare?
    Är det för att man måste veta kön för att man behandlar olika kön olika? Varför ska man göra det? Vill inte alla bli behandlade på samma sätt, med respekt?

    Varför blir att kalla någon för feminist en förminskande härskarteknik? Vad har näbbstövlar att göra med feminism? Jag skulle stolt säga att visst är jag feminist, men det har faktiskt inget att göra med vilka skor jag har på mig, utan det sitter i min hjärna.

    Japp, så här tänker jag! Intressant att diskutera :-)

    SvaraRadera
  3. Lena: Haha ja, den kommentaren har jag också fått. Av mamma och mormor bland annat. Dom tycker för övrigt att skorna är skitfula.

    Fröken Fräken: Jag är egentligen inte alls insatt, och ska väl egentligen inte yttra mig. Men det jag menar är att alla borde få vara på det sättet de själva känner för. Utan att på något vis anses undergivna, eller svaga.

    Om en tjej vill ha hår under armarna, så ska det vara helt okej. Och inte bli första sidan på alla kvällstidningar. Lika som att det ska vara okej, att raka bort håret.

    Det ska även vara okej för en man att raka sig, om denne känner för det.

    Jag tycker att det går en aning för långt när man börjar kommentera folks fnitter, hårväxt, klädstil. Och utefter detta kalla dem för "konstiga" "antifeminister" "undergivna" mm.

    Och ordet Hen. Jag kan köpa att man använder det i enstaka fall, där man kanske vill visa ett exempel. Men att börja använda det på dagis och skolor tycker jag är fel.

    Precis som jag tycker att det är fel att påverka barn att bli "sitt kön" låta tjejer leka med spisar, och killar med vapen. Men gör någon verkligen så nu för tiden?

    Min flicka har alltid fått bestämma själv, och inte blivit påverkad av oss. Och hon använder både rosa prinsessklänningar och tuffa svarta kläder med robotar på. Och förra veckan var hon kär i Linus, men den här veckan är det Emelie som vunnit hennes hjärta! :)

    Men som sagt. Jag är inte alls insatt.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Insatt...du har en åsikt, du tycker ngt som kommer från hjärtat, det är det som räknas. Vi har två kön som ska respekteras och behandlas lika. Måste vi vara en könlös massa för att vara jämställda? Nej, upp till kamp mot ordet "hen"!!
    Tihi, nu blev jag nästan lika upprörd som du var häromdagen Linda;)
    Kramis

    SvaraRadera