Återfall.

I Fredags skickade jag med en tjejkompis 2 fullproppade kartonger med saker hem.
Ljusstakar, lampor, krukor, en massa små pryttlar. Med ett löfte om att aldrig lämna tillbaka dom.

Hennes sambo var måttligt road.
Min sambo var genuint lycklig.

Och i Lördags körde vi nästan ett helt livs sparande till tippen. 
Så mycket saker som jag sparat på mig. Jag fick verkligen en tankeställare. Speciellt när jag stod och packade upp alla dessa sprayflaskor, och Simon efter varje sa:

- 100, 200, 300, 400, 500, 600.. ja ni fattar. Ni vill inte veta vad han slutade räkna på. Det är nästintill bedrövligt. 

Men hursomhelst. 

Söndag.

Man kan ju inte starta sin första "skräp fria" dag, med ett loppisbesök.
Tycker vissa.

Därför drar man en vit lögn och säger att man ska ta en långpromenad med en kär vän. Åker iväg vid 10, och kommer hem vid 13.30, med det på bilden i baksätet.

- Du MÅSTE skämta Linda. Säger Simon när han ser vad det är. Jag VISSTE det. Jag förstod att det var något lurt när du hade både jeans OCH smink på dig. (De fetmarkerade orden, la han extra mycket betoning på)

Du har ALDRIG jeans på dig. Och smink? När du ska ut och gå?

Väldigt upprörd, eftersom han dagen innan blivit ganska impad över min nyvunna insikt om mitt köpmissbruk. Och faktist trott att jag den här gången menade det jag sa. Att jag inte skulle handla mer.

- Meeen älskling. Stammar jag fram. Vet du egentligen hur mycket sånna här kostar? Egentligen?
- INGENTING LINDA! Absolut INGENTING!
- Men joo.. för Annas bror har sagt..
- Det sa han bara. Säger Simon. Antagligen för att slippa släpa hem något liknande.

Jag är iallafall glad över mitt fynd.
Någon som kan gissa vad det är? :)