fredag 4 maj 2012

Att shoppa.


Loppis-fyndad bänk som fått hjul och sittdynor från Tine K. Egengjord hängare.
Svart tavla med elefantkrokar i Iris höjd.
Egengjord hylla utan konsoler, Loppis-fyndad spegel och skylt. Ljus H&M. Galgar Tine K.

Loppis-fyndad (Suprise!) skylt till toalettdörren.

Pall inropad på auktion.

Egen-gjorda handtag till garderoberna, kulor och läderband från Panduro.




När man springer på loppis så ofta som jag, så bränner man ju en del pengar. Även om det mesta är billigt. 

Man bränner också pengar när man tvingar sin sambo att åka och hämta hem 3 antika slagbord som man inte alls har plats för. 

Och jag känner att mitt försvarstal börjar bli aningens uttjatat. Hur det lyder? Så här:
- Men alltså Simon. Sen vi flyttade hit. Vad har vi köpt? Ingenting. Se dig omkring. Allting är loppis-fyndat. Har du en aning om hur mycket det här hade kostat om allt var nytt? 

Varpå han skakar på huvudet och muttrar:
- Många bäckar små Linda. Många bäckar.. 

Och för att inte göra min sambo mer upprörd än nödvändigt, har jag ju fått lov att dra ner på vissa andra saker. Som kläder. Jag tror inte att jag har handlat ett enda klädesplagg sen Iris kom. För tre år sedan.

Jag menar, varför ska jag, när jag har huuur mycket kläder som helst som bara ligger och väntar på att jag ska kunna komma i dom igen? (Som om det kommer hända!)

Och jag tycker verkligen inte att det är kul att springa runt bland massa människor i ett köpcentrum, och inte ha en aning om vad man är ute efter. Eller vad man har för storlek längre. Och provrummen. Fyyyy. Dom är hemska. Nej, jag gillar det inte alls. 

Men när Simon här om dagen frågade:

- Inte går du väl ut i dom där byxorna Linda? (I hans trasiga, xxl mjukisbyxor, med massa färgstänk på)

Och jag med röda kinder erkände att: 

- Jooo? Men bara till dagis mest. Och kanske affären. Och jobbet. Men ingen annanstans. 

Och när jag såg hans min, insåg jag att pengarna jag fick in på loppisen jag hade, måste gå till nya kläder. För att rädda mitt samboskap. 

Så under en halvtimme på Lindex brände jag ganska många lappar med 3 nollor bakom. Ni vet den där nya kollektionen? Den med Gwyneth Paltrow? Jag köpte nog hela den tror jag. 

Och här om dagen invigde jag faktiskt min nya kavaj, och mina nya solglasögon. Och jag kände mig faktiskt ganska fin, tills jag kom hem och såg att jag hade prislappen kvar på kavajen och Lindex klisterlappen kvar mitt på solglasögonen. Och nu kan man ju tro att det är något jag skriver, för att det ska låta lite kul. Men icke. Jag var både på köpcentrum, staden och mataffären med lappen hängandes därbak.

Det är helt enkelt inte min grej, att handla kläder!

Och ni.. eftersom loppisar nu förtiden tar betalkort? Varför säljer dom inte presentkort? Mina nära och kära hade aldrig mer behövt fundera över presenter! Det får nog bli en affärsidé. Tänk er. Ett presentkort, där både den som ger och får gör en bra sak. Mmm. Jag är smart såhär på Fredagkvällen märker jag.

 

4 kommentarer:

  1. Joo, jag vet. Jag brände hela 18 kronor på loppis igår...
    Kläder, ja det är roligt när man väl har nya som man passar i, tycker är bekväma och som förhoppningsvis får en att se hyfsat snygg ut i. Men vägen dit..! Prova, prova och prova. Bli svettig, uthärda skoningslösa lampor i provrummet osv. Huga!

    Sedan kan jag berätta att när jag flög senast så hade en mycket proper kvinna runt 50 en prislapp med låååångt snöre fortfarande fast på ryggen på sin skjorta, så du är inte ensam.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar din kreaktivitet..fortsätt med ditt sätt att vara - det är göörbraa med Loppis - kram

    SvaraRadera
  3. Men herregud va´du är kreativ! Idéerna verkar flöda och så snyggt det blir. Idén med presentkort på loppis är ju så smart, för den vidare.

    SvaraRadera
  4. Oj vad du står i! Dörrhandtagen såg ut somngt annat innan jag läste vad det var :)
    Beror lite på vilken fanatsi man har... hahaha!

    SvaraRadera