Hej!

(Såhär såg vårt lilla badrum ut när vi flyttade in. Det är detta vi renoverar just nu. Väldigt litet, och svårplanerat. Förhoppningsvis får ni se efter bilder mycket snart!)

Hej!

Det var inte igår så säg.

Nej, det var det inte. Och det finns massvis av anledningar till denna lilla bloggpaus (Om man nu kan ha en sådan när man nyss börjat blogga?)

Den 29/2 på självaste skottdagen, gick min kära pappa bort väldigt hastigt i en bilolycka. Och lämnade mig och min halvbror som närmast anhöriga. Med allt vad det innebär.

Och att planera begravning mm, samtidigt som man är jätteledsen, och ska jobba, vara mamma, och flickvän. Det hoppas jag att jag aldrig behöver göra igen.

(Passar på att uppmana alla som inte gjort det, att fylla i ett sk. "vitt arkiv" så att de som är kvar efter, vet hur man vill ha det. Det är inte kul att bestämma sådant, när man inte har en aning om hur personen hade velat ha det!)

Kort därefter gick min älskade, älskade lilla dvärgpudel bort. Min fina lilla trasselboll Charlie. Jag minns det som igår, när mamma och pappa kom hem med honom. Han var inte större än en liten kattunge. Och vi fick ha kattkoppel på honom i början, då alla andra var för stora. Jag sov på en madrass på golvet med honom när han var valp. och han var världens, världens finaste lilla hund.

Egentligen vill jag skriva att man inte ska skaffa djur. För det gör så förbannat ont när dom går bort. Men min kära sambo uppmanade mig att istället tänka på alla fina minnen jag har med min lilla hårboll. Och det har han ju såklart alldeles rätt i. Så mycket glädje som han gett vår familj. Älskade!

Den här våren har vart riktigt tuff. Och ibland tänker jag att för att vara 26 år, har jag gått igenom mer än vad jag borde ha fått gjort. Men samtidigt tänker jag på hur lyckligt lottade vi egentligen är. Och hur farligt det är att ta saker och ting för givet.

På pappas begravning spelade vi Imagine av av John Lennon, och jag tycker att första versen är så bra:
Imagine there's no heaven, It's easy if you try, No hell below us, Above us only sky, Imagine all the people living for today

Man borde verkligen leva varje dag som om det vore den sista. Ta vara på alla små stunder i livet, och inte planera så mycket framåt, att man glömmer nuet.

Egentligen ville jag bara kika in och säga hej, utifall någon därute undrar vart jag tagit vägen. Det blev visst lite mer än så.

Förresten.. jag fyller år idag. Och har fått jättefina presenter och smaskat jättegod egen bakad tårta. Och nu ska jag och sambon äta väldans glamourös skräpmat (donken) dela på en flaska vin och bygga ihop badrumsmöbler.

Det kan sluta lite hur som helst det här..

(Psst. Vår bärbara dator har gått sönder, och att ta sig ända ner i källaren för att sätta sig vid den stationära, är så drygt. Men jag har massor att visa, så jag skriver förhoppningsvis snart igen!)

Ha en bra Lördag!