fredag 4 januari 2013

Nyår

Min fina kudde, jag älskar den lika mycket nu som när jag köpte den! (Sådetså Simon)

Rosa tulpaner sprider lite vårkänsla.

 Nyår spenderades i goda vänners lag. Med både pojkvänner och barn. 

Jag körde, och höll mig till de alkoholfria alternativen. 
Men herrejisses. Om han hade rätt. Körläraren som påpekade att extrem trötthet kan liknas vid alkoholpåverkan. 

Ja. Det. Och bästa vänner. 

Ni vet sådana där vänner som vet allt om en, och som vet hur flummig man kan bli när man är riktigt trött. Som ser när ett skrattanfall är på väg, och som förstår (när ingen annan gör det) när man är ironisk, eller menar något annat än det man säger. 

Sådana vänner, och en förlamande trötthet. 

Och plötsligt glömde jag bort att den ena vännen hade med sig sin nya pojkvän. Som kollade på mig förvånat och inte alls fattade grejen. Utan nog mest tyckte att jag var en väldigt dryg, aningens självgod, jobbig människa. 

Jag klandrar honom inte, det hade jag också tyckt om jag träffat på mig själv i dessa tillstånd. 

Dagen efter, loggade jag in på facebook och ser att min väns pojkvän är online på chatten, och för några sekunder funderar jag på om jag ska skriva något. Typ be om ursäkt för mitt flummiga beteende, förklara att jag faktiskt är en ansvarsfull mamma med mer än fem hjärnceller. Att jag bara beter mig sådär, när jag gått upp 6, stått i hela dagen, och verkligen kämpar för att hålla mig vaken till tolvslaget. 

Att det inte tillhör vanligheterna. 

Fast jag gör det inte. Men ångesten finns där, långt bak. I sann "dagen efter puben" anda. Tankar som: Herregud, undra vad han säger till sin flickvän om mig. Varför sa jag det där? Och varför i hela fridens namn pratade jag om det där jag absolut inte ska prata om framför ovetandes människor? 

Trötthet alltså. Livsfarligt. 

Bestämmer mig för att ignorera det hela, och skriver inget alls. Antar att det bara hade förvärrat det hela. Får istället hoppas på att denna snälla, rara kille vågar sig till fler sammankomster och får se att jag inte är så tokig som jag ibland kan verka!

Hursomhelst. Trött eller inte. Nyår var fantastiskt, och jag ser fram emot ett nytt spännande år med mycket glädje. 

Och man kan inte börja det bättre än att stå under en hel drös fina fyrverkerier, med världens bästa vänner och skåla med pommac.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar