fredag 9 november 2012

Att släppa sin flickvän fri

Min kära sambo, har, även om han vägrar erkänna det, ett ganska stort kontrollbehov. 

På det där sättet att han är helt övertygad om att jag inte skulle klara mig en sekund utan honom. Han vill gärna vara med och kolla så det jag gör blir rätt. Vill gärna också fråga en miljon gånger varje månad om jag betalat räkningarna. 

(Vilket jag iofs är väldigt slarvig med att göra i tid. Men hans min, när jag får påminnelseavgifter, är obetalbar) 

Ibland måste man ta det till det yttersta, för att få en gammal hund (läs gubbe) att släppa kontrollen. 

Vilket han fick testa igår. 

Med en snörvlig näsa var han nämligen tvungen att släppa iväg sin flickvän till affären HELT själv. Kan ni tänka er. Jag skulle på egen hand få sköta storhandlingen. Vilket vi annars gör hela familjen tillsammans. 

Och mat. Det är en väldigt känslig sak för min sambo. Väldigt viktigt att man handlar rätt saker. Nåde den som kom hemdragandes med något halvfabrikat. Korven ska ha minst 70% kött, annars kan det va. Vilket jag iochförsig tycker är jättebra. När han handlar. 

Hursomhelst, min fina sambo skrev en handlingslista (vilket vi aldrig gör annars) och tog motvilligt fram sitt kontokort och (mitt!) ica kort, som han för längesen tagit i beslag. Sa ungefär 110 gånger:
- Ingenting onödigt nu Linda. 

För ni förstår, om vi någongång hamnar i den sitsen att vi inte har råd att bo kvar i vårt hus. Då är det helt klart mina Fredagsblommor och aftonbladets bilaga som är boven till det. Många bäckar små Linda. Många bäckar.. 

Jag tog mig iallafall igenom hela handlingen relativt smärtfritt, förutom ett litet nödläge på parkeringen som ledde till att min sambo fick rycka ut och agera bärgningsbil (Jag och bilar = ingen bra kombo alls!) 

Han säger ingenting när han ser min lilla fryspåse med blommor, som jag tänkt smyga in. Men börjar däremot förhöra mig om alla varor på lappen. 

- Kom du ihåg Fil?
- Ja. 
- Mhm. Keso?
- Ja. 
- Köpte du rätt korv?
- Jaaa! Jag köpte allt som står på lappen. Förutom Serla toalettpapper. 
- Vaa? Säger Simon med en förtvivlad min. Köpte du inte toalettpapper?
- Jo! Men jag fick lov att köpa Icas. Det fanns inte Serla. 
- Men. SKOJAR du med mig Linda? Köpte du Icas?
- Öhum. Ja? 
- Jaha.. jaja.. då kan väl inte jag gå på toaletten då.
- Haha.. va? Kan du inte gå på toaletten då? 
- Nej. Det fattar du väl? Man kan ju inte torka sig med något annat än Serla! 
- Nähej? Nej men vad jobbigt då. Då får du vara nödig tills balen är slut då. 

Sen sitter min sambo tyst, resten av vägen hem. Och imorse kom han ut med en decimeter icas toalettpapper och en decimeter Serla. 

- Du kanske ser skillnaden Linda? Du kanske kan gissa vilket som är Serla? Dom har liksom gjort tester, och det är bevisat att Serla är bäst. 
- Tester? Vad har dom gjort för tester då? Frågar jag, och försöker att hålla mig för skratt. 
- Ja men typ. Hållbarheten, tjockleken, mjukheten.. sånt som är viktigt. 

- Mhm. Säger jag. Och återgår till min gröt tallrik. 

Lite senare ser jag min sambo slita upp toalettbalen som står kvar i hallen, rycker åt sig en ica toalettrulle och går in på toaletten. 

- Gick det bra? Frågar jag när han kommer ut.
- Med vadå?
- Med icas papper?
- Det fick väl lov.. men man måste vara försiktig!




Det blir lätt att handla farsdag present i år! :)


3 kommentarer:

  1. Linda, du är helt fenomenalt duktig på att skriva och förmedla en känsla! Jag kommer dessutom alltid att tänka på Simon i framtiden när jag handlar toapapper, arma karl, tänk om han skulle bli förkyld på kuppen :-)
    You go, girl!
    /Marlene (mmams jobbarkompis)

    SvaraRadera
  2. Hahahaha, ni är ju för underbara!

    /Åsa

    SvaraRadera
  3. Hahaha, karlar i ett nötskal, beskrivet på ett sätt som bara du kan. Det känns som jag satt i baksätet och fnissade under er diskussion:)

    SvaraRadera