Orolig själ

Orkideé, och kort från Therese Senneholt.

Två loppisfyndade pallar får fungera som nattduksbord.

Även denna lilla lampa, ett loppisfynd. Knytgardiner från Indiska.

Överkast Hemtex. Vita kuddar och ljus H&M. Pläd och fårskinn Ikea.

Lampan är ett loppisfynd.

Kudde från House Doctor. Lampa i bakgrunden Loppisfynd.

Min nya fina tavla av Hanna Hedén.

 

Loppisfyndad spegel. (Ramen är i stål) Även det lilla citatkortet loppis.

                 

 

Simons jeans hänger på en loppisfyndad knoppbräda.

(Oj! Nu blev det många kort från sovrummet. Suddiga också ser jag. Men aja!)

Hej! Jag heter Linda, och jag är en orolig själ. 

Trevligt att råkas. 

Och vad menar hon nu? Tänker ni!?

Jo, för någon dag sedan trillade jag in på en blogg där en tjej skrev att hon var en sk. Orolig själ. Och undrade varför det är så?

Vilket jag såklart inte kan svara på. Men eftersom jag kände igen mig i varenda litet ord hon skrev. Så har jag funderat en hel del på det. 

Jag är som så. 

Jag måste alltid ha tusen projekt på gång. Och jag avslutar sällan ett av dem, innan jag börjar med ett nytt. Jag har därför massa små projekt på gång lite överallt i huset. Och jag kan inte ens försöka räkna hur många gånger mina föräldrar eller sambo med en suck frågat: När ska du slå dig till ro egentligen?

Jag mår som bäst när jag får greja och vara kreativ. Och jag får en kick av att se resultatet. För det är faktiskt inte själva "grejandet" jag är beroende av. (Jo, man kan vara pyssel-beroende) Utan det är när själva pysslandet/byggandet/ommöbleringen/målandet är klart. Det är då ruset kommer. 

Man får ny energi. Huset känns som nytt. Och man blir stolt över att man själv kommit på en sådan klockren idé. Vilket tex kan vara att använda gamla lådor som tv-bänk. Eller att bygga om en tv-bänk till skohylla. 

Fast det behöver inte vara stora projekt. Utan kan vara så enkelt som att hälla upp ett gott glas vin, sätta på bra musik och flytta om allt i hela huset. Och just det där jag skrev nu, är nog mitt största intresse. Kombinationen. Gott vin, musik.. och att få göra om. 

Och att sambon inte ens märker mina ansträngningar gör inte så mycket. För det är för min skull jag gör det. 

Så jag sitter med andra ord aldrig still? 

Jo! Såklart. Fast de gångerna jag gör det. Tex när vi en Lördag kväll kollar på film. Så snurrar det i huvudet likt en orkan. I mitt huvud grejar jag alltid. T.o.m när jag sover. 

Och är jag någonstans. Låt oss säga på jobbet/en kompis/en affär/ett kontor så är det första jag gör att möblera om stället i mitt huvud. Gör det till mitt, på mitt eget sätt. Får ibland hejda mig från att inte fråga: Hur tänkte du där? Varför gjorde du så? Lika som att jag många gånger får mycket inspiration och idéer från andra ställen. 

En aning bisarrt kanske, men när jag för ett tag sedan blev kallad till akuten för att ta emot det värsta beskedet i mitt liv, var det första jag tänkte: Men gud, vilket opersonligt rum. Det här måste dom göra om. 

Sedan satt jag under 2 timmars samtal med läkare och präster och funderade på om det fanns någon mening med de gräsliga babyblå väggarna? Var det kanske meningen att man skulle bli lugn av färgerna? (Just i det här fallet var kanske detta en försvarsmekanism)

Men alltid. Jag gör alltid så. Och jag mår fysiskt dåligt om jag inte får greja. Jag brukar tom tänka att: tänk om, det en dag skulle finnas en diagnos: Beroende pysselmani. Och att man i behandlingen var tvungen att sluta pyssla. Och bli en "nykter-pysslare" Vilken marddröm! 

Min sambo säger väldigt många gånger om dagen: Tänk vad skönt Älskling. När huset är helt klart. Och vi bara kan leva!

Hu! Det är ju nu vi lever. Nu vi mår bra. Mitt i kaoset. Med penslar och färgburkar lite överallt. Det är nu jag mår som bäst!

Och varför jag är som jag är, det kan man spekulera i om man vill. Men huvudsaken är att jag mår bra när jag grejar. Och att jag gillar det jag gör. Sen måste jag bli lite bättre på att inte involvera min sambo allt för mycket i mina projekt. Och inse att bara för att det är mitt största intresse, betyder det inte att det är hans. 

Ni ser! Jag behöver ingen behandling jag inte! :)