torsdag 17 maj 2012

(En sned, vind och mörk bild på kökshyllan)

Hej!

Här avlöser tråkigheterna varandra, och jag börjar bli riktigt förbaskad på allt elände, som hittar hem hit. 

Olyckor kommer ju sällan ensamma, sägs det. 

Men! Mitt i allt elände. 
Måste man försöka fokusera på det positiva.
Annars sjunker man. 

Och vi har det ju faktiskt rackarns bra. Det har vi. 

Fast vi spenderade förra helgen på akuten, och den kommande i influensa.

Rackarns bra.

Återkommer när jag är piggare..

måndag 7 maj 2012

Säng problem.

Iris lilla kök. Det mesta loppis-fyndat.

Mamma, bror, syster och lillesyster kanin.

Kudde från www.inmyhouse.com

Gardin, lampa och överkast second hand. Klänning som jag hade när jag var liten.

Min och Iris egendesignade lampa.






Ett halvår sedan.. ungefär.

Simon ligger i soffan och snörvlar, med en näsa rödare än Rudolfs. 
Han har vart sjukskriven från jobbet i en hel vecka, och är vid den här tidpunkten ordentligt rastlös. 

Jag: (På väg till jobbet) Jag kommer sitta i möte mellan ett och tre. Så då har jag inte mobilen på. 
Simon: mhm. (Hänger med läppen, och gör sin bästa "tyck synd om mig" min)

Dörren stängs, och jag befinner mig lite senare på stadshuset för kost-möte.

14.10. 

Jag tar av ren vana, en snabb kik på telefonen, medans dietisten håller föredrag. 6 missade samtal från Simon. Jag blir:

1. Irriterad. Vad var det han inte förstod med möte?
2. Orolig. Tänk om det hänt något?  

Smiter ut från den knäpptysta lokalen, och ringer upp Simon. 

Simon: Hallå?
Jag: Vad är det om? Jag sitter på möte!
Simon: Ja, jo, jag vet. Jag tänkte bara fråga vad Iris ska ha för madrass?
Jag: MADRASS? Hon har en madrass! (Väldigt irriterat)
Simon: Ja, men strunta i det. Jag har fixat det. Vi ses sen.. 

Klick. 

Ett antal timmar senare kommer han hem med en stor hög brädor, som han lägger i en hög i vardagsrummet. Svarar inte, när jag frågar vad han håller på med. Utan säger att jag snart ska få se. 

Tar fram skruvdragaren och 2 timmar senare, står där en jättefin loftsäng till Iris. Han har alltså byggt en loftsäng på några timmar, OCH köpt en madrass. Med en elak influensa. 

Han är fin min sambo!

Nutid.

Jag står som alla andra Fredagar och balanserar på stegen upp till Iris säng. 
Dags att bädda rent. 

Jag får dit lakanet i fotändan, (Och har vid det här laget hunnit svära både en och två gånger) och måste klättra upp i sängen. 

Ställer mig på alla fyra, och samtidigt som jag försöker hoppa upp med knäna i luften, försöker jag dra lakanet framåt. Madrassen får precis plats i sängen, och man måste lyfta på den för att få under lakanet överallt. 

Hoppar ner, för att hämta kuddarna, klättrar upp med dom. Klättrar ner för att hämta täcke, och upp med det. Sen kommer den jobbigaste delen, att få dit det stora, tunga överkastet som egentligen är till för en dubbelsäng. Får dit det, en aning för knöligt och snett för att jag ska vara nöjd. Men men.. 

Kastar trött upp prydnadskuddarna, och tänker vem bryr sig om de ligger sådär?
Jag, visar det sig.. som en minut senare klättrar upp för att fixa, och puffa till dom. 

Ser att Simon går förbi utanför och ryter: 
Hur många gånger har du bäddat rent den här sängen egentligen?
Simon: Låtsas inte höra.
Jag: Inte en enda gång alltså?
Simon: (Med upphöjda ögonbryn, och en väldigt förvånad min) Men alltså Linda! Jag har ju BYGGT sängen! 

Så nu sitter jag här och är väldigt avundsjuk på Gerds (Husets förra ägare) man. Han måste ju ha vart helt befriad från alla typ av hushållssysslor. 

Jo, men. Han byggde ju huset!?

(Och ni kan ju gissa vem som kommer vara först på plats med hammare och spik om vi någon gång ska bygga nytt!)

fredag 4 maj 2012

Att shoppa.


Loppis-fyndad bänk som fått hjul och sittdynor från Tine K. Egengjord hängare.
Svart tavla med elefantkrokar i Iris höjd.
Egengjord hylla utan konsoler, Loppis-fyndad spegel och skylt. Ljus H&M. Galgar Tine K.

Loppis-fyndad (Suprise!) skylt till toalettdörren.

Pall inropad på auktion.

Egen-gjorda handtag till garderoberna, kulor och läderband från Panduro.




När man springer på loppis så ofta som jag, så bränner man ju en del pengar. Även om det mesta är billigt. 

Man bränner också pengar när man tvingar sin sambo att åka och hämta hem 3 antika slagbord som man inte alls har plats för. 

Och jag känner att mitt försvarstal börjar bli aningens uttjatat. Hur det lyder? Så här:
- Men alltså Simon. Sen vi flyttade hit. Vad har vi köpt? Ingenting. Se dig omkring. Allting är loppis-fyndat. Har du en aning om hur mycket det här hade kostat om allt var nytt? 

Varpå han skakar på huvudet och muttrar:
- Många bäckar små Linda. Många bäckar.. 

Och för att inte göra min sambo mer upprörd än nödvändigt, har jag ju fått lov att dra ner på vissa andra saker. Som kläder. Jag tror inte att jag har handlat ett enda klädesplagg sen Iris kom. För tre år sedan.

Jag menar, varför ska jag, när jag har huuur mycket kläder som helst som bara ligger och väntar på att jag ska kunna komma i dom igen? (Som om det kommer hända!)

Och jag tycker verkligen inte att det är kul att springa runt bland massa människor i ett köpcentrum, och inte ha en aning om vad man är ute efter. Eller vad man har för storlek längre. Och provrummen. Fyyyy. Dom är hemska. Nej, jag gillar det inte alls. 

Men när Simon här om dagen frågade:

- Inte går du väl ut i dom där byxorna Linda? (I hans trasiga, xxl mjukisbyxor, med massa färgstänk på)

Och jag med röda kinder erkände att: 

- Jooo? Men bara till dagis mest. Och kanske affären. Och jobbet. Men ingen annanstans. 

Och när jag såg hans min, insåg jag att pengarna jag fick in på loppisen jag hade, måste gå till nya kläder. För att rädda mitt samboskap. 

Så under en halvtimme på Lindex brände jag ganska många lappar med 3 nollor bakom. Ni vet den där nya kollektionen? Den med Gwyneth Paltrow? Jag köpte nog hela den tror jag. 

Och här om dagen invigde jag faktiskt min nya kavaj, och mina nya solglasögon. Och jag kände mig faktiskt ganska fin, tills jag kom hem och såg att jag hade prislappen kvar på kavajen och Lindex klisterlappen kvar mitt på solglasögonen. Och nu kan man ju tro att det är något jag skriver, för att det ska låta lite kul. Men icke. Jag var både på köpcentrum, staden och mataffären med lappen hängandes därbak.

Det är helt enkelt inte min grej, att handla kläder!

Och ni.. eftersom loppisar nu förtiden tar betalkort? Varför säljer dom inte presentkort? Mina nära och kära hade aldrig mer behövt fundera över presenter! Det får nog bli en affärsidé. Tänk er. Ett presentkort, där både den som ger och får gör en bra sak. Mmm. Jag är smart såhär på Fredagkvällen märker jag.